Intervju med Brukarvänspristagare 2005 Henrik Tham

HENRIK THAM
Mottagare av Svenska Brukarföreningens pris 2005
Föreningens utsända samtalar med pristagaren

När jag frågar medlemmar inom Brukarföreningen om dom känner till Henrik Tham så svarar alla entydigt att ” är det inte kriminologen som skrev den där justa rapporten. ”Forskare om narkotikapolitiken” är ett litet häfte som snabbt fick epitetet den blå bibeln. Men mer om den längre ned i texten. För att få en något tydligare bild av den person som Svenska Brukarföreningen tilldelar årets Brukarvänspris söker jag upp Henrik Tham på Stockholms Universitet!

HENRIK THAM
Mottagare av Svenska Brukarföreningens pris 2005
Föreningens utsända samtalar med pristagaren

När jag frågar medlemmar inom Brukarföreningen om dom känner till Henrik Tham så svarar alla entydigt att ” är det inte kriminologen som skrev den där justa rapporten. ”Forskare om narkotikapolitiken” är ett litet häfte som snabbt fick epitetet den blå bibeln. Men mer om den längre ned i texten. För att få en något tydligare bild av den person som Svenska Brukarföreningen tilldelar årets Brukarvänspris söker jag upp Henrik Tham på Stockholms Universitet!

Henrik Tham, professor i kriminologi tar emot mig på kriminologiska institutionen på universitetet. Arbetsrummet är belamrat med böcker, pärmar och artiklar allt i en ordnad röra
Om Henrik Tham till det yttre är en timid person med en vänlig och lågmäld framtoning så visar hans forskning på knivskärpa.

Vi talar om svensk narkotikapolitik och svensk narkomanvård. Vi talar om Henrik Thams och hans kollegor, vilkas arbete i olika studier och rapporter effektivt punkterat myten om den framgångsrika svenska narkotikapolitiken. Vi talar om regeringens metoder att nå det narkotikapolitiska målet – ”ett narkotikafritt samhälle” och vilka medel som används i jakten på narkotika och narkomaner. Sverige har gått in på en mycket farlig väg och vi har definitivt klivit över gränsen för det tillåtna säger han. Vi går in i människors hem, in i deras sovrum, in i vener och underliv och tappar människor på kroppsvätskor, den yttersta kränkningen.
Henrik Tham gör en liknelse genom att kort beskriva en film under apartheideran där en man och kvinna av olika ras träffas. De älskar varandra men måste träffas i hemlighet på grund av de rådande lagarna. Förhållandet kommer till polisens kännedom som gör en razzia hos kvinnan och i jakten på bevis slutligen går upp i hennes underliv.

– Får man då säga vad som helst i den narkotikapolitiska debatten undrar jag.
– Som forskare kan jag ju säga vad jag vill men jag kan väl säga att rent allmänt är det mycket lågt i tak i det hör landet. Jämfört med kollegerna utomlands så är inte mina åsikter särskilt unika eller kontroversiella.
Men det råder censur berättar han.1998 höll FN:s generalförsamling en särskild session om narkotika. Parallellt med mötet skrev New York Times ett kritiskt, öppet brev till generalsekreteraren Kofi Annan där man sa att kriget mot narkotikan var farligare än narkotikan i sig. En i raden av advokater, forskare, före detta politiker, läkare och intellektuella som skrev på listan var Claes Örtendahl, tidigare generaldirektör på Socialstyrelsen. Som av händelse fick han inte den tjänst inom FN han precis blivit erbjuden!
Detta ger tydliga signaler till tjänstemän som av rädsla för repressalier i framtiden inte vågar söka olika tjänster, menar Henrik Tham.

Henrik Tham är pessimistisk inför förutsättningarna att kunna förändra den svenska restriktiva modellen till förmån för en mer human och straffrättsligt mindre repressiv politik. I en artikel ”narkotikapolitiken och det goda samhället” skriver han att kostnaderna för den förda politiken är höga och leder till; urholkade rättsprinciper, stora polisresurser, överfyllda fängelser, extra brottslighet , lidande för brukare och förhöjda dödstal.

Varför är det då så svårt att förändra den politik som uppenbarligen är ineffektiv och inte heller får ifrågasättas.
För Sverige och svenskarna finns det centrala värden som måste försvaras. Vi är en välfärdsstat vilket bland annat innebär att medborgare som är fattiga och sjuka ska få hjälp. När det gäller missbrukare ska de inte enbart erbjudas vård utan även rehabilitering. Och rehabilitering innebär enligt den svenska modellen endast en enda sak nämligen total drogfrihet. För att få tillgång till vård och behandling finns på så sätt ett ovillkorligt krav; upphör med att bruka narkotika, oavsett om bruket är problematiskt eller ej!

– Det stora dilemmat är, säger Henrik Tham, som åtskilliga gånger har kritiserat Sverige för att ha ett oförsonligt debattklimat när det gäller narkotika, att det inte finns balanserat sätt att hantera det svenska narkotikaproblemet på. Alla ska resa med samma tåg till det goda samhället. Sverige har i sin iver att hålla de ”onda krafterna” stången, gått över från omsorg till försvar, försvar av de svenska idealen. Däri ligger bland annat tvånget att varje missbrukare måste bli drogfri. En annan stötesten är att vi inte nöjer oss med vad man kallar för second best, som bland annat innebär att minska skadorna för såväl missbrukarna som samhället i stort (harm reduction).

Finns det då något sätt för regeringen, utan att gå på en mjukare linje utan att behöva tappa ansiktet? Är det tillexempel möjligt att någonsin avskaffa lagen om kriminalisering av det egna bruket? Henrik Tham som själv är för en avkriminalisering av det egna bruket menar att det inte är troligt men att det finns andra möjligheter till förändringar. Börja till exempel med att slopa den så värdeladdade parollen om ett narkotikafritt Sverige. Välkomna en mer pragmatisk inställning till problemen, avdramatisera, använd mindre retorik och stora gester.

Vad anser du om projektet ”mobilisering mot narkotika” ?
– Det är väl mest ett sätt för regeringen att visa handlingskraft. Björns Fries förslag om inrättandet av ett nationellt sprutbytesprogram är lovvärt men frågan är om det kan förverkligas då förslaget är förenat med så många villkor.
– Vad anser du om vår justitieminister Thomas Bodström?
– En liberal advokat som när han tillträdde ministerposten ganska snart rättade in sig i leden.
Bodström skriver i sin bok ”700 dagar i Rosenbad” att han slogs av vilken frihet de olika fackministrarna hade och att Göran Persson la sig mycket lite i deras arbete. Han minns dock det första samtalet han hade med statsministern. ”Det enda Göran varit noga med att påpeka var hur viktigt det var att vi höll en restriktiv linje i narkotikafrågan”

Vi kommer in på Thams statistik som visar att fängelsepopulationen har ökat med en fjärdedel den senaste fem åren! De allra flesta är per definition tunga missbrukare. Henrik säger att det saknas belägg för att fängelse ger några som helst positiva effekter. Justitieminister Lennart Geijer fick på sin tid ner fängelsepopulationen genom en rad åtgärder, bland annat infördes halvtid. Bodstöm har avskaffat halvtiden för brott över två år. Det finns ett ordspråk som säger man ska vara hård mot brott och hård mot brottets orsaker. Man tycks ha glömt det senare, menar kriminologen Tham.

Tillbaka till den lilla blå boken och dess uppkomst.
– Vi var tre forskare på 70- talet som var studiekamrater; Leif Lenke, Hans von Hofer och jag själv. Under många år var vi skingrade av olika arbetsmässiga skäl. Aktionerna mot narkomanerna hårdnade och vi var alla förundrade över den bild av en lyckad narkotikapolitik som redovisades officiellt. Var och en av oss hade siffror som visade på motsatsen och vi bestämde oss för att återuppta samarbetet. Med rapporten har vi försökt att ge en kunskapsbaserad bild av utvecklingen. Hur sen den ut egentligen? Vilka är effekterna av den hårdföra narkotikapolitiken ? I samband med en konferens som skulle handla om svensk narkotikapolitik bjöds de femtio största dagstidningarna in samt fick ett exemplar av rapporten. Inte en enda tidning kom! Björn Fries som var bjuden till konferensen svarade inte på inbjudan!

Tror du att Svenska Brukarföreningen har någon möjlighet att påverka i de frågor som rör medlemmarna inom föreningen?
– Trenden tycks trots allt ha vänt lite så att man nu är beredd att också lyssna på de verkliga experterna, det vill säga brukarna. Svensk narkotikapolitik har ju i någon mening nått vägs ände och man kan inte bara hävda att man ska öka repressionen.
– Kommentar över att du tilldelas Brukarvänspriset?
– Jag är stolt men tycker att andra förtjänar det bättre än jag!

På kvällen den 26e maj 2005 kommer Henrik Tham att ta emot Brukarvänspriset. Han skulle egentligen varit på Berwaldhallen och lyssnat till ett verk av favoritkompositören, tjecken Dvorzak. När vi skiljs ska han hem och baka en tårta till dotterns 30-årsdag.
Brott och straff, Dvorzak och tårtbak. Grattis Henrik Tham!

Ewa Lindberg
Redaktör samt vice ordförande i Svenska Brukarföreningen
 

%d bloggare gillar detta: