Jag finns inte

Igår fick jag ett telefonsamtal från en man som var livrädd. Han kom från ett afrikanskt land där följande ”inte finns”:

  1. Homosexualitet
  2. Narkomani.

”-Gissa vad” sa han till mig. ”Jag är båda!” Han berättade att han använder amfetamin av och till och att han förstått att han är bisexuell. Eftersom han kommer från en kultur där både narkomani och homosexualitet är totalt tabu så ligger det djupt inpräntat i honom att förtiga, ljuga och hitta på alternativa förklaringar. Eftersom han enligt den kulturen inte kan finnas.

Igår fick jag ett telefonsamtal från en man som var livrädd. Han kom från ett afrikanskt land där följande ”inte finns”:

  1. Homosexualitet
  2. Narkomani.

”-Gissa vad” sa han till mig. ”Jag är båda!” Han berättade att han använder amfetamin av och till och att han förstått att han är bisexuell. Eftersom han kommer från en kultur där både narkomani och homosexualitet är totalt tabu så ligger det djupt inpräntat i honom att förtiga, ljuga och hitta på alternativa förklaringar. Eftersom han enligt den kulturen inte kan finnas.

Detta får honom såklart att må dåligt. Han måste ju förneka sig själv, och leva som om hans person är oönskad och oacceptabel. Har vid ett par tillfällen sökt psykiatrisk hjälp,  men då ljugit om orsaken. Sagt att han ser saker och hör röster. Så psykiatrin har diagnosticerat honom som psykotisk. Därför att han inte kan berätta om sin sexuella identitet, eller sitt droganvändande, som ger honom ångest och självmordstankar.

Nu ska han upp i en rättegång för att han stulit ett par jackor. Pga värdet rubriceras det som stöld, inte snatteri. Innan rättegången gjordes en personundersökning; och pga av hans psykiatriska sjukdomshistoria (som alltså baseras på osanning) så rekommenderas rättsmedicinsk vård.

Detta skrämmer (ursäkta) skiten ur honom. Med Sture Bergwall/Thomas Quick i färskt minne ser han framför sig hur han kommer att låsas in resten av sitt liv. På tisdag är rättegången. Han ber förtvivlat oss om hjälp. Jag kan ju berätta att jag känner mig rätt handfallen – VAD kan jag göra?

Landade i följande; tipsade honom om några starka organisationer som företräder HBTpersoner. Uppmanade honom att ta upp detta med sin advokat- innan rättegången. Nu tror jag verkligen inte att någon blir fast hos Rättspsyk resten av livet på dessa grunder – men jag tänker att om det var mig det gällde, skulle jag våga lita på det? Svar NEJ!.  
Jag hoppas att han hör av sig till mig och berättar vad som händer och jag skulle vilja fråga er som läser: Vilka råd hade ni givit honom?

Var rädda om varandra och ha det bäst alla brukare!

Kikki Paulsrud, Stockholms Brukarförening.