Fortsätt kämpa för det är ditt liv!

Hej, mitt namn är Robert jag har haft subutex i 4 år men ska berätta lite om vad som hände mig för ca 1 år sedan.  

Jag blev dömd för vapenbrott och narkotikabrott normala graden. Det är nu hela mitt liv vänds upp och ned från att det gått väldigt bra för mig till kaos.

Dom på Berondekliniken säger till mig att jag inte kommer få ha kvar min medicin, just i den stunden dom sa det kändes det som att allt jag byggt upp skulle försvinna. Min behandlare på kliniken gör allt för att jag ska få vara kvar i programmet men tyvärr finns det inget hon kan göra för att hjälpa mig.

Hej, mitt namn är Robert jag har haft subutex i 4 år men ska berätta lite om vad som hände mig för ca 1 år sedan.  

Jag blev dömd för vapenbrott och narkotikabrott normala graden. Det är nu hela mitt liv vänds upp och ned från att det gått väldigt bra för mig till kaos.

Dom på Berondekliniken säger till mig att jag inte kommer få ha kvar min medicin, just i den stunden dom sa det kändes det som att allt jag byggt upp skulle försvinna. Min behandlare på kliniken gör allt för att jag ska få vara kvar i programmet men tyvärr finns det inget hon kan göra för att hjälpa mig.

Så fick jag beskedet på fredagen när jag var på kliniken och skulle hämta min medicin att nedtrappningen skulle börja på måndagen efter helgen. Jag fick panik gick hem till mina föräldrar och sa att jag tyvärr kommer börja knarka igen. Då frågar dom varför? och då förklarar jag för dom vad som blivit beslutat att jag inte längre kommer få vara kvar i substitionsprogrammet.

Min pappa blir jättearg på dom på berondekliniken och ringer dit för att prata med dom som är ansvariga för beslutet som fattats men det svaret han får är att dom har bestämt sig jag ska ut ur programmet och på måndagen börjar jag nedtrappningen.

Jag pratar med min behandlare och gör det klart för henne att jag kommer bli tvungen att köpa min medicin svart ute på gatan för jag vill inte börja med Heroin igen.

Det går ett tag och nedtrappning försätter då jag tar kontakt med en läkare och berättar hur min situation ser ut och vad som kommer hända med mig. Pratar med henne och har aldrig öppnat mig så mycket för någon som den gången. Då efter mötet kändes det som att det gick bra kanske det finns en chans? tänker jag. Läkaren skulle komma tillbaka om ett par dagar då hon skulle iväg på en föreläsning med andra läkare från sverige.

Det komiska var att föreläsningen handlade just om vad som händer med folk som blir ut sparkade ur programmet. Det tog två veckor så ringde det på min mobil vid det här laget mådde jag väldigt dålig hade en låg dos subetex och var nära ett återfall men den dagen då mobilen ringde så vände allt för det var läkaren som jag haft kontakt med två veckor innan hon berättar då att det tagits ett nytt beslut min respons var säg om det är något positivt annars vill jag inte höra.

Hon berättar då för mig att jag får vara kvar i programmet!

Jag kan knappt tro det jag hör jag kommer klara mig allt kommer bli bra igen. Nu har det gått lite mer en ett år sedan allt hände och det går jätte bra för mig hämtar min medicin en gång i veckan och jag har även träffat kärleken och vi har en hund ihop och livet är perfekt just nu men det kunde sett väldigt annorlunda ut för mig om det inte var för att den läkare jag prata med och som faktiskt lyssna till det jag hade att säga och tog mig på allvar och att jag inte la mig ner och lätt detta förstöra allt jag byggt upp utan att jag fortsatte kämpa för min rätt till att ha ett bra liv som alla andra.

Till alla där ute kämpa på det går bara man vill och var envis försök med allt och ge er inte för som sagt alla människor har rätt till att leva ett så bra liv som är möjligt och ingen ska ta ifrån dig den rättigheten.

Fortsätt kämpa för det är ditt liv!