Mekaniken bakom övervakade drogtester

Jag har ju som ni vet en fixering vid övervakade drogtester.

Jag kan inte släppa mitt sökande efter att förstå mekaniken bakom min egen ovilja, men än mer för att försöka förstå naiviteten hos de som inte kan se de djupgående konsekvenserna i vad ett övervakat urinprov faktiskt innebär.

Jag har ju som ni vet en fixering vid övervakade drogtester.

Jag kan inte släppa mitt sökande efter att förstå mekaniken bakom min egen ovilja, men än mer för att försöka förstå naiviteten hos de som inte kan se de djupgående konsekvenserna i vad ett övervakat urinprov faktiskt innebär.

När man försöker förminska vår ovilja genom att förenkla problemet, man viftar bort det med att säga: "Det är ju alltid kvinnor som övervakar kvinnor & män som övervakar män",
så försöker man intala oss att problemet skulle vara ur världen.

Ärligt talat, så skiter jag i om en kvinna eller man skulle övervaka mig om jag skulle luras in i en situation av att drogtesta mig. För det handlar om att luras, att påstå att situationen inte kan upplevas så som vi faktiskt skulle uppleva den när vi väl sitter/står där.

Förnedringen av att påtvingas en kontroll, därför att mitt ord inte går att lita på enbart därför att jag har ADHD, det är inte könsrelaterat.

Det handlar om maktordning, när den som tvingar oss med hjälp av ett bedrägligt beteende dessutom vill tvinga oss att se en kränkning inte som en kränkning utan en omtanke.

Det är en markering att vi inte är som de är, vi är inte normala & kommer aldrig heller bli normala dvs jämlika.

Det talar också mot den nyttan av samtalen vi faktiskt har med våra vårdgivare, de ter sig liksom meningslösa: "Varför tror jag att de tror på vad jag säger nu, när de inte ens litar på att jag aldrig använt narkotika?"

Om man slutat använda droger, försvinner också den stolthet man naturligtvis känner över att man vänt sitt liv, mer eller mindre. Om man inte ens kan få berätta om sina framgångar utan kontroll för att verifiera sanningshalten, är ju också alla våra framgångar värdelösa utan verifiering.

För de som ibland faller till föga & ändå råkar falla för frestelsen definieras vi inte efter den förbättring vi åstadkommit genom att bara röka någon gång i månaden tex i jämförelse med varje dag. Vi definieras efter ett enskilt "misslyckande" & konsekvenserna blir därmed de samma som om vi inte åstadkommit något alls.

Jag är väldigt intresserad av hur ni ser på det här, för detta är ju bara min defilering & min analys av mina känslor.