Rätten till rätt beroendevård?

Jag går på opiatmottagningen i Hudiksvall. Här får nästan alla Suboxone utan undantag. Många drabbas av biverkningar som bölder, håravfall, illamående, huvudvärk, och trötthet framförallt och Naloxnon förgiftning. Många tappar även väldigt mycket i vikt.

Vi får Suboxone för att politikerna här är emot opiatmottagningen. Dom tror att ungdomar på gatan vill åt metadon o subutex men inte Suboxonen. Så tyvärr har det berömda snacket om läckage verkligen gjort stora skador. Min mamma äter ju morfin tex men inte blir hon av med de för att nån annan jävel har sålt de på gatan. De skulle ju vara absurt!

Jag går på opiatmottagningen i Hudiksvall. Här får nästan alla Suboxone utan undantag. Många drabbas av biverkningar som bölder, håravfall, illamående, huvudvärk, och trötthet framförallt och Naloxnon förgiftning. Många tappar även väldigt mycket i vikt.

Vi får Suboxone för att politikerna här är emot opiatmottagningen. Dom tror att ungdomar på gatan vill åt metadon o subutex men inte Suboxonen. Så tyvärr har det berömda snacket om läckage verkligen gjort stora skador. Min mamma äter ju morfin tex men inte blir hon av med de för att nån annan jävel har sålt de på gatan. De skulle ju vara absurt!

Jag har även sett människor som jobbar med detta uttala sig via nätet med kommentarer som – Tänk om ni visste vilka biverkningarna som diskuteras om eran medicinering men aldrig når fram till er. Ni kommer dö utav medicinering. Jag skulle, som många andra av oss, dött utan min medicin.

Man vill trots det ha den bästa vård jag kan få. Det handlar ju inte om att ja inte är tacksam. Men jag vill ha rätt till en värdig vård där jag kan vara med och påverka min medicinering. Tyvärr så är det så att på min mottagning får vi inte klaga. Då möter vi kommentarer som – Du får stå ut med biverkningarna o att tex acceptera att du kanske aldrig kan få barn nå mer. För då skulle du inte ha sökt hit. Det är ju bättre än döden.

Men ska jag därför acceptera allt o bara hålla käften o vara tacksam? Jag har större krav på livet än så. Jag vill byta sort men vet inte ens om jag vågar ta fighten igen. Här förvägras vi det. Jag är till och med rädd att kunna bli utskriven om jag bråkar för mycket. Å de är jag långt ifrån ensam om. Jag är bara så trött hela tiden.

Jag håller även på med en utredning och resultatet pekar mot Add och bipolär. Jag är även där rädd att förvägras medicin eller att tvingas välja. Jag funderar på att vända mig till en advokat. I alla fall om rådfrågning. Jag undrar hur de är för er andra ut i landet. Har ni fått byta utan större problem? Och hur har de varit för er med dubbeldiagnoser?

Skulle vara så tacksam för svar.

Jag funderar på en tidningsartikel men vilket fall skulle de vara bra med lite kött på benen.

Tacksam för era synpunkter.

Annelie Käll / Hudiksvalls Brukarförening

%d bloggare gillar detta: