Föreläsning om min tid på Hornö (SiS ssk- dagar)

Fick ett samtal hit till kontoret för lite mer än 2 månader sedan, Kjell hette han som ringde, och han undrade om vi visste någon som varit på LVM och möjligtvis hade lust å ställa upp och tala om sina upplevelser under sis dagarna, den 13- 14 maj och 21- 22. Jag skulle tala den 14 och 21, från halv nio till kvar i tio, alltså 1 timma och 15 minuter, om mitt liv, och LVM delen, vad som var positivt (om något) negativt och vad som kan göra bättre!

Tiden gick, och han ringde upp igen och pratade med Berne, Berne sa att han skulle kika runt lite, efter någon som stämde in på det han sökte. Precis när samtalet skulle avslutas, så sa jag, men jag har ju suttit på LVM, samma LVM som Kjell faktiskt är ”boss” på, fick byta några ord med Kjell, och vi bestämde att jag skulle ställa upp.

Fick ett samtal hit till kontoret för lite mer än 2 månader sedan, Kjell hette han som ringde, och han undrade om vi visste någon som varit på LVM och möjligtvis hade lust å ställa upp och tala om sina upplevelser under sis dagarna, den 13- 14 maj och 21- 22. Jag skulle tala den 14 och 21, från halv nio till kvar i tio, alltså 1 timma och 15 minuter, om mitt liv, och LVM delen, vad som var positivt (om något) negativt och vad som kan göra bättre!

Tiden gick, och han ringde upp igen och pratade med Berne, Berne sa att han skulle kika runt lite, efter någon som stämde in på det han sökte. Precis när samtalet skulle avslutas, så sa jag, men jag har ju suttit på LVM, samma LVM som Kjell faktiskt är ”boss” på, fick byta några ord med Kjell, och vi bestämde att jag skulle ställa upp.

Tiden efter samtalen gick åt till att tänka på hur min tid var på Hornö, det var ju ändå 7 år sedan jag satt där (2006), och då var jag bara 19.

Var utanför Scandic Plaza bredvid kultur huset kl. 8.00, träffade Kjell över en frukost och pratade lite, POFF så var klockan halv nio, och det var min tur at inta ”scenen”, som första föredragare. Nervös till en viss gräns, men eftersom jag ska prata om mig, och mina upplevelser, kände jag att det inte kan gå fel. Det roliga var, att sjuksyrrorna jag pratade till, höll med om nästintill allt, till och med att 6 månader är en allt för lång tid, om en sådan här straff åtgärd verkligen måste finnas, så ska varje individ omprövas på en vecko- basis. Jag pratade också om den generösa medicin utdelningen jag och mina kamrater på Hornö tog del av, varannan timme om det var den ”dåliga” läkare, en och en halv om det var den ”bra”, kunde vi hämta vår ”medicin”. Och det var en herrans blandning, lita på mig, allt från psyk, ssri, åksjuke tabletter med mera tillägnade vi dagarna att knapra, men även röka om man lyckades gömma en nozinan under tungan. Detta var nog det största problemet under hela min LVM vistelse, all denna ”medicinering”, och det höll sjuksyrrorna med om som jag pratade till. Det verkar som om rutinerna, både på LVM hem och LVU hem inte går att rubba, även om personalen på stället har andra idéer så stannar det bara på en idé nivå. Fick en jäkla massa frågor, och min föreläsning gav nog många en funderare, fick till och med en förfrågan att prata inför hela sjukgruppen på deras årliga seminarium, sa att jag skulle tänka på det!

Jag gick verkligen emot mina demoner, genom att prata inför folk, men nu när mina 2 dagar är avklarade, känner jag ett sådant lugn, är allmänt glad, och har ett välbefinnande.

Fick en känsla av att mer än 50 % av dem jag pratade till är emot LVM som helhet, det finns mycket som de vill ändra på och jag hoppas att de lyckas, för som det ser ut nu, dör fler av att få ett LVM, än att inte få det!