Det är min mamma ni pratar om!

Jag är barn till en mamma som tidigare gått på heroin men som idag kan leva ett normalt och lyckligt liv tack vare LAB (läkemedels assisterad behandling) dvs jag har fått min mamma tillbaka. Sedan fem år har vi bott tillsammans vilket inte alltid varit en självklarhet för mig.

Folk som väntar ovetande och påstår att människor med medicin skulle vara själs döda förstår jag mig inte på. Ni kan varken känna eller veta av någon som använder sig av medicinen.

Jag har en mamma som bryr sig, hon skrattar och gråter precis lika som alla andra.
Hon är inte perfekt, men vem är perfekt egentligen? Alla gör fel och alla förtjänar en chans.
Hon är och kommer alltid vara den bästa mamman för mig.

Jag är barn till en mamma som tidigare gått på heroin men som idag kan leva ett normalt och lyckligt liv tack vare LAB (läkemedels assisterad behandling) dvs jag har fått min mamma tillbaka. Sedan fem år har vi bott tillsammans vilket inte alltid varit en självklarhet för mig.

Folk som väntar ovetande och påstår att människor med medicin skulle vara själs döda förstår jag mig inte på. Ni kan varken känna eller veta av någon som använder sig av medicinen.

Jag har en mamma som bryr sig, hon skrattar och gråter precis lika som alla andra.
Hon är inte perfekt, men vem är perfekt egentligen? Alla gör fel och alla förtjänar en chans.
Hon är och kommer alltid vara den bästa mamman för mig.

När vissa människor pratar i ovetskap och menar att staten skulle ge ut knark så blir jag riktigt frustrerad, ni har ingen aning om vad ni slänger ur er. Ni ser inte alla i opiatprogrammet och drar lätt alla över samma kam. Många av mina vänners föräldrar dricker ofta vin till maten vilket aldrig händer hemma hos oss, hos oss finns ingen alkohol.

Tack vare medicinen är folk i programmet minst lika kapabla till att jobba, köra bil, ta hand om barn och allt sådant vardagligt som alla vanliga människor gör i vardagen.
Jag kan säga att jag känner flera som inte hade levt idag om inte programmet funnits, som exempelvis min mamma.
Jag tror aldrig att ni kommer förstå vilken stor hjälp detta är så länge ni inte har sett/hört med egna ögon/öron.

Hur tror ni att det är för mig som barn till en missbrukare när jag får höra att ni vill ta bort det som har räddat livet på min mamma? Tänk er själva varenda gång det ringt på telefonen och någon försökt förklara för dig att din mamma ligger på akuten och har varit väldigt nära en överdos? Den rädslan och den oron jag kände varenda dag behöver jag inte längre känna tack vare opiatprogrammet. Det är inget ett barn ska få höra och när det finns en möjlighet att rädda liv, varför ta bort den då?

Hur har ni mage till att sitta där och påstå att programmet skulle vara något negativ och att ni vet hur det är och hur det påverkar folk. Det drabbar inte bara personen i sig om ni tar bort medicinen utan det drabbar även alla nära och kära runt omkring. När jag fick veta att det faktiskt fanns folk som ville ta bort medicinen blev jag genast arg, men mest ledsen, tänkte tillbaka på hur vi haft det och det är inte lätt att vara barn till en missbrukare. Jag skulle aldrig orka uppleva allt det igen, det var den hemskaste perioden i mitt liv när mamma var sjuk.

Enligt forskning så är beroende en sjukdom vilket ibland måste behandlas med läkemedel. Jag säger absolut inte att alla med en beroende sjukdom behöver läkemedel för att klara sig men vissa behöver det så varför inte hjälpa om det går?

Detta program har varit till en sådan stor hjälp för min familj och även många andra. ALLA förtjänar en chans till ett bättre liv.

Från en orolig dotter

%d bloggare gillar detta: