Det värsta har nu hänt – William är död

En vän är borta. William dog idag.

Han hittades hemma i sin soffa död. Vi förstår att det var drogerna, vi vet vilken fruktansvärd situation han befann sig i, vi hörde ropen på hjälp. Williams död är så oändligt onödig, den är så ofattbart meningslös och samtidigt, fasansfullt nog, var den inte oväntad. Vi såg och led med William och hans mamma. I början av juni skrev Williams mamma Annika Petzäll i Aftonbladet:

”Läkare har sagt att jag ska ställa in mig på det värsta, att nästa gång han använder också kan vara den sista. Att som anhörig få höra något sådant är oerhört smärtsamt men gör mig också frustrerad och arg då det finns hjälp som bevisligen fungerar för min son, i form av metadonbehandling. Men han nekas denna behandling med motiveringen att han inte är tillräckligt nedgången!” (”Måste min son gå ned sig totalt innan han får någon hjälp?” Aftonbladet, 2012-06-02 Annika Petzäll och Agneta Söderlund, SBF Anhöriga)

Det värsta har hänt. Vi undrar varför det var så viktigt att inte hjälpa William. Vad säger denna läkare idag?

Att vänta på det värsta och sedan få beskedet att det värsta har hänt, väcker ett oändligt raseri.  Ett raseri över hur det fungerar i Sverige och det enorma mått av vanmakt som så många människor befinner sig i. 

Ingen som stod nära kunde hjälpa William. Många försökte. Hans mamma. Hans anhöriga. Vi på SBF. Hans vänner. Men ingen av oss hade den makten att ge honom vad han behövde.

De som kunde och hade mandat att hjälpa honom vände honom ryggen med byråkratisk nit och likgiltighet inför vilka konsekvenser det vållar.

Tack William för allt du har gjort och allt du försökte göra. Vi vet hur dåligt du mådde och hur du kämpade, inte bara för dig själv utan för alla i samma situation som du befann dig i. Den kampen kommer aldrig vara meningslös för din kamp kommer leva vidare och vi försöker alla hitta styrka genom att minnas dig.

I djupaste sorg, 

Dina vänner på SBF

***

En av Williams interpellationer i Riksdagen från i år:

2011/12:189 Stärkt ställning för beroendepatienter inom hälso- och sjukvården

av William Petzäll (-)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

"Undertecknad kan vänta på att regeringen återkommer i sin kommande proposition, det gör däremot inte narkomanerna. Varje dag en narkoman inte får den vård han har rätt till kan vara hans sista. Vi måste förstå allvaret i frågan." 

www.riksdagen.se/

***

En vän är borta. William dog idag.

Han hittades hemma i sin soffa död. Vi förstår att det var drogerna, vi vet vilken fruktansvärd situation han befann sig i, vi hörde ropen på hjälp. Williams död är så oändligt onödig, den är så ofattbart meningslös och samtidigt, fasansfullt nog, var den inte oväntad. Vi såg och led med William och hans mamma. I början av juni skrev Williams mamma Annika Petzäll i Aftonbladet:

”Läkare har sagt att jag ska ställa in mig på det värsta, att nästa gång han använder också kan vara den sista. Att som anhörig få höra något sådant är oerhört smärtsamt men gör mig också frustrerad och arg då det finns hjälp som bevisligen fungerar för min son, i form av metadonbehandling. Men han nekas denna behandling med motiveringen att han inte är tillräckligt nedgången!” (”Måste min son gå ned sig totalt innan han får någon hjälp?” Aftonbladet, 2012-06-02 Annika Petzäll och Agneta Söderlund, SBF Anhöriga)

Det värsta har hänt. Vi undrar varför det var så viktigt att inte hjälpa William. Vad säger denna läkare idag?

Att vänta på det värsta och sedan få beskedet att det värsta har hänt, väcker ett oändligt raseri.  Ett raseri över hur det fungerar i Sverige och det enorma mått av vanmakt som så många människor befinner sig i. 

Ingen som stod nära kunde hjälpa William. Många försökte. Hans mamma. Hans anhöriga. Vi på SBF. Hans vänner. Men ingen av oss hade den makten att ge honom vad han behövde.

De som kunde och hade mandat att hjälpa honom vände honom ryggen med byråkratisk nit och likgiltighet inför vilka konsekvenser det vållar.

Tack William för allt du har gjort och allt du försökte göra. Vi vet hur dåligt du mådde och hur du kämpade, inte bara för dig själv utan för alla i samma situation som du befann dig i. Den kampen kommer aldrig vara meningslös för din kamp kommer leva vidare och vi försöker alla hitta styrka genom att minnas dig.

I djupaste sorg, 

Dina vänner på SBF

***

En av Williams interpellationer i Riksdagen från i år:

2011/12:189 Stärkt ställning för beroendepatienter inom hälso- och sjukvården

av William Petzäll (-)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

"Undertecknad kan vänta på att regeringen återkommer i sin kommande proposition, det gör däremot inte narkomanerna. Varje dag en narkoman inte får den vård han har rätt till kan vara hans sista. Vi måste förstå allvaret i frågan." 

www.riksdagen.se/

***

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *