Fallbeskrivning: Alla dörrar är stängda!!

Jag har sedan 2000 varit beroende av benzodiazepiner och subutex. Mest har det varit de lugnande medicinerna som spökat mest. Jag har i omgångar legat på olika vårdinrättningar för avgiftning. Vilket inte fungerat vidare bra.

Att tillägga är att jag sedan 1997 blivit behandlad som psykotisk och ätit ett 15-tal olika tunga psykosmediciner som haldol och zyprexa fram tills 2008 då jag efter 10 års tjatande äntligen fick den grundliga psykologiutredningen jag velat ha sedan 1997,eftersom jag aldrig känt mig psykotisk. Men det tyckte tydligen läkaren.

I utredningen kom det fram att jag har ett flertal personlighetsstörningar som paranoid, borderline och antisocial. Plus kroniskt ångest syndrom. Då fick jag plötsligt inte inte mina lugnande längre. De drog helt enkelt undan mattan för mig. Eftersom jag prövat även de flesta SSRI preparat utan framgång ville ingen i vården ta i mig.

Jag har sedan 2000 varit beroende av benzodiazepiner och subutex. Mest har det varit de lugnande medicinerna som spökat mest. Jag har i omgångar legat på olika vårdinrättningar för avgiftning. Vilket inte fungerat vidare bra.

Att tillägga är att jag sedan 1997 blivit behandlad som psykotisk och ätit ett 15-tal olika tunga psykosmediciner som haldol och zyprexa fram tills 2008 då jag efter 10 års tjatande äntligen fick den grundliga psykologiutredningen jag velat ha sedan 1997,eftersom jag aldrig känt mig psykotisk. Men det tyckte tydligen läkaren.

I utredningen kom det fram att jag har ett flertal personlighetsstörningar som paranoid, borderline och antisocial. Plus kroniskt ångest syndrom. Då fick jag plötsligt inte inte mina lugnande längre. De drog helt enkelt undan mattan för mig. Eftersom jag prövat även de flesta SSRI preparat utan framgång ville ingen i vården ta i mig.

Mitt liv blev mer destruktivt. Att köpa piller på gatan är inte billigt. Jag har blivit tvungen sedan 2008 att regelbundet att prostituera mig för att ha råd. De lurade i samband med psykologiutredningen på mig en förvaltare, så hade ingen kontroll över mitt sjukbidrag. Fick en summa på 600kr i veckan som ska räcka till allt!

Personligen tycker jag att jag utsätter mig för större risker som prostituerad, både fysiskt och psykiskt, än om jag regelbundet fick lugnande mediciner mot mitt ångestsyndrom och panikångest. Men ingen vill hjälpa mig. Personligen tycker jag att det vore bättre för mig. Kanske kommer jag behöva dessa mediciner livet ut men det är ok för mig.

Skulle de neka en diabetiker eller cancerpatient smärtlindring i risk för att de kan bli beroende? Tror inte det!

Men just det att det är en psykisk sjukdom jag har så är det inte så allvarligt i deras ögon! Då är de tydligen bättre att jag sätter mig i livsfara som prostituerad och andra kriminella handlingar. Jag snattar för att överleva,saker som mat, värktabletter och
underkläder. Grundläggande saker som varje människa borde borde kunna ha rätt till.

Just nu gör jag allt för att slippa min ångest, och vården vill inte hjälpa mig, jag har börjat injicera droger av alla de slag. Hur enkelt hade detta kunnat undvikas om inte vården varit så “fyrkantig”? Jag har anmält vården till både patientnämnden och gjort en jo-anmälan för de 10år av felbehandling jag fick.

Förra veckan kände jag att jag inte orkade längre,började kl 8.00 på morgonen att försöka få hjälp. Gick till beroendeenheten, psykiatriska mottagningarna och till PBT (psykiatriska beroende teamet). Gav upp efter att i 10 timmars försök att få träffa en läkare. Dörrar slängdes i ansiktet på mig överallt. Slutade med att jag sent på kvällen vände mig till den svarta marknaden.

Vad politiker och vården inte verkar förstå är att om hjälp fanns tillgänglig skulle den svarta marknaden minska, och då också brottsligheten.

Vården borde vara mer realistisk och formbar efter individen. Jag har nu kontakt med PBT, men de vill trappa ut alla mediciner på 3 veckor och sedan ska allt vara frid och fröjd. Värst är att jag ska sluta tvärt med den starkaste benzo som finns tycker de. Och sköter jag inte det riskerar jag att bli av med min sociallägenhet jag haft i 8 år och hamna på gatan.

Kommer jag kosta samhället mindre pengar då? Knappast!

Jag behöver min benzo pga mitt ångestsyndrom och panikångest för att klara vardagen. Om det kommer vara så resten av mitt liv är det ok för mig. Då skulle jag kunna sluta att vara prostituerad,injicera(och riskera att få sjukdomar som HIV och hepatit). För tunga heroinmissbrukare finns substitutbehandlingar, för mig inget.

Kanske vill de se mig död?? Skulle kosta samhället mindre pengar då… Nu lever jag ett liv i kriminalitet med ett antal narkotikadomar.

Är läkarna så rädda om sin legitimation att patienterna får lida. Om jag fått mina mediciner hade jag kunnat sköta ett jobb och fungera som vanligt.

Men blir ständigt motarbetad. Ska vården i Sverige idag 2012 vara så här jävlig? När ska den ensamma människan få sin röst hörd?

Men de har dömt mig till ett liv i misär.

Alla dörrar är stängda!!