Proposition om handel med sprutor och kanyler

Detta är Regeringens förslag kring hur import och handel med sprutor och kanyler ska fungera i fortsättningen. Propostionen är en EU-rättslig anpassning, då det gamla regelverket inte var förenlig med EU.

Svenska Brukarföreningen har varit med som remissinstans under arbetet med att utforma den nya lagen.

Om Riksdagen säger ja föreslås den nya lagen träda i kraft den 1 juli 2012.

Detta är Regeringens förslag kring hur import och handel med sprutor och kanyler ska fungera i fortsättningen. Propostionen är en EU-rättslig anpassning, då det gamla regelverket inte var förenlig med EU.

Svenska Brukarföreningen har varit med som remissinstans under arbetet med att utforma den nya lagen.

Om Riksdagen säger ja föreslås den nya lagen träda i kraft den 1 juli 2012.

Införsel

Regeringens förslag: Det generella införselförbudet och tillståndskravet upphävs för handel med sprutor och kanyler samt för personer som använder produkterna i sin yrkesutövning. Införselförbudet för privatinförsel kvarstår med undantag för medicinskt bruk eller annat lovligt ändamål.

Regeringens bedömning: Myndighetsförordningen ger stöd för ett samarbete och informationsutbyte mellan Tullverket och Läkemedelsverket vid behov.

Promemorians förslag och bedömning: överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Läkemedelsverket, Jordbruksverket, Stockholms läns landsting och Sveriges Läkarförbund anser att kretsen ”enskild person” i den föreslagna lagtexten bör förtydligas. Instanserna påpekar att det med det nuvarande förslaget råder osäkerhet huruvida t.ex. privatpraktiserande läkare och idrottsledare träffas av förbudet. Instanserna anser att det i lagtexten bör framgå att införselförbudet inte omfattar veterinärer och läkare som för in sprutor och kanyler för att använda i den egna verksamheten. Läkemedelsverket och Smittskyddsinstitutet påpekar att det kan finnas andra legitima behov för enskilda personer av att föra in sprutor och kanyler än de som anges i lagtexten. Jordbruksverket anser att det, ifråga om djurhållare som betraktas som enskild person enligt 2 §, är otydligt om bruk på egna djur eller på djur som står under personens vård är att se som eget medicinskt bruk. Tullverket välkomnar ett fortsatt införselförbud för enskilda personer.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av 2 § första stycket förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler framgår att sprutor och kanyler får föras in i riket av den som är behörig att handla med sådana varor samt av den som innehar särskilt tillstånd att till riket införa sådana varor. Av samma lagrums andra stycke framgår när sprutor och kanyler får föras in av resande för personligt bruk. I 1 § kungörelsen (1968:71) angående tillämpningen av förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler anges att den som söker eller har fått tillstånd till införsel ska betala en ansökningsavgift om 1 000 kronor och en årlig avgift om 700 kronor.

Då det krav på tillstånd för införsel samt handel med dessa varor som framgår av 2 och 4 §§ förordningen med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler bedömts vara oförenligt med artikel 4 i rådets direktiv 93/42/EEG föreslås att kravet för tillstånd för handel och införsel av produkterna slopas. Privatinförsel omfattas inte av direktivet och gällande förbud mot privatinförsel av sprutor och kanyler kvarstår (se vidare avsnitt 7.9). Förbudet ska dock inte gälla om produkterna är avsedda att användas av den enskilde för eget eller familjemedlems Prop. 2011/12:112 20 medicinska bruk. Med familjemedlem avses make, sambo, barn, förälder eller syskon enligt definitionen i 1 § andra stycket.

Enligt Tullverkets statistik togs 43 048 kanyler och 23 154 sprutor i beslag under 2010. I majoriteten av dessa fall rör det sig om privatpersoner som försökt föra in sprutor och kanyler i landet olagligt. Det bedöms mot den bakgrunden motiverat att inte släppa privatinförseln av de aktuella produkterna helt fri.

Med medicinskt bruk avses framförallt sådant bruk som sker efter bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal. Med detta avses den som utövar sådant yrke som anges i 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659). Den kategori som framförallt kommer i fråga är läkare. Möjlighet för införsel av sprutor och kanyler för medicinskt bruk omfattar även sprutor och kanyler som införs till följd av
förskrivning av läkare i syfte att uppnå smittopreventiv effekt.

Bevisbördan för att sprutor och kanyler som förs in i Sverige är avsedda för att användas av den enskilde för eget medicinskt bruk ligger hos den enskilde. Ett medicinskt bruk kan t.ex. visas genom uppvisande av ett recept.

Enligt förslaget får en enskild föra in sprutor och kanyler även för annat lovligt ändamål än medicinskt bruk. En sådan möjlighet finns i förordningen med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler. Syftet med bestämmelserna är att försvåra åtkomsten för att om möjligt förhindra narkotikamissbruk. Något totalförbud har däremot aldrig varit aktuellt på grund av varornas medicinska betydelse och den omfattande industriella användningen (jfr. prop. 1968:7 s. 114). Samma princip gäller även för förslaget. Bevisbördan ligger även i detta fall på den som gör gällande att införseln är lovlig.

Införselförbudet träffar den som i egenskap av privatperson för in sprutor och kanyler. Sådan införsel som sker med syfte att produkterna ska användas inom ramen för yrkesutövning träffas inte av förbudet. Sådan införsel kan exempelvis utföras av läkare, veterinärer och hantverkare.

Med föras in till Sverige avses att varan förs över gränsen för svenskt territorium (jfr definitioneni 2 § lag (2000:1225) om straff för smuggling. Förbudet träffar både sådan införsel som görs genom att en privatperson själv sörjer för införseln och sådan införsel som utförs genom postleverans.

Under 6.3 har redogjorts för vilka befogenheter Tullverket har i sitt arbete. Tullverket får ha direktåtkomst till belastningsregistret samt misstankeregistret i enlighet med vad som redovisats under avsnitt 6.5.

I lagen (2000:1225) om straff för smuggling anges vilka straffrättsliga konsekvenser som kan bli aktuella för den som bryter mot ett införselförbud eller befattar sig med varor som olagligen förts in till landet (se avsnitt 7.6).

Tullverket har möjlighet att kontakta Läkemedelsverket för att få information om verket uppmärksammat något inom ramen för sin verksamhet som ger anledning att anta att varorna är avsedda för narkotikamissbruk. På samma sätt kan Läkemedelsverket kontakta Tullverket för information om införsel av sprutor och kanyler för det fall detta skulle behövas inom ramen för myndighetens verksamhet. Stöd för ett sådant samarbete finns i myndighetsförordningen (2007:515). Myndigheter ska Prop. 2011/12:112 21 enligt denna förordning verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Myndigheter ska även tillhandahålla information om myndighetens verksamhet och följa sådana förhållanden utanför myndigheten som har betydelse för verksamheten.

Handel

Regeringens förslag: Handel i Sverige med sprutor eller kanyler får bedrivas av den som har tillstånd att bedriva handel med läkemedel, eller har anmält handeln till den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringens bedömning: Föreskrifter om anmälan kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utan särskilt normgivningsbemyndigande. Anmälan bör vara avgiftsfri.

Promemorians förslag och bedömning: överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen tillstyrker i huvudsak den föreslagna 3 §. Socialstyrelsen ser dock risker med att förslaget saknar de krav som nuvarande reglering uppställer för försäljningskanaler som tillhandahåller sprutor och kanyler. Socialstyrelsen bedömer att det, utifrån ett EU-rättsligt perspektiv, är möjligt att uppställa vissa krav på de som handlar med dessa produkter. Läkemedelsverket tillstyrker den föreslagna bestämmelsen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 4 § förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler anges att handel med sprutor och kanyler endast får bedrivas av den som får bedriva sådan handel med läkemedel som avses i § 4 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel eller någon som har tillstånd att handla med varan. Förslaget innebär bl.a. att kravet på tillstånd för handel med sprutor och kanyler tas bort i syfte att anpassa den nationella regleringen till EU-rätten. För att möjliggöra fortsatt kontroll av sprutor och kanyler föreslås en ny reglering som rör distribution av produkterna.

Med begreppet handel avses både detaljhandel och partihandel. Vidare avses sådan distribution av sprutor och kanyler som äger rum efter att de satts på den svenska marknaden. Sådan utdelning av jourdos som får ske från förskrivare enligt 2 kap. 13 § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:13) om förordnande och utlämnande av läkemedel och teknisk sprit är inte att betrakta som handel. Inte heller omfattas sådant utlämnade av sprutor och kanyler som sker enligt lag (2006:323) om utbyte av
sprutor och kanyler av begreppet handel.

Handel med sprutor och kanyler bör få bedrivas av den som avses i 4 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel. Hänvisningen innebär att den som har erhållit tillstånd att bedriva detaljhandel med läkemedel till konsument samt den som erhållit tillstånd att bedriva partihandel med läkemedel även får handla med sprutor och kanyler. De närmare förutsättningarna för att Läkemedelsverket ska bevilja detalj- och partihandelstillstånd anges i 2 kap. 4–6 §§ respektive 3 kap. 3 § lagen Prop. 2011/12:112 22 (2009:366) om handel med läkemedel. Den aktuella kretsen kommer, liksom enligt vad som följer av gällande rätt, varken behöva söka ett särskilt tillstånd eller anmäla handeln med sprutor och kanyler. En särskild reglering beträffande extemporeapoteks möjlighet att handla med sprutor bedöms inte som nödvändig.

Handel bör också få bedrivas av den som anmält handeln. Det gäller såväl för juridiska som fysiska personer. Förslaget innebär inget krav på anmälan när produkterna förs in i landet utan endast när aktören ska distribuera produkterna i Sverige. Ett resultat av att kravet på särskilt tillstånd för handel med de nu aktuella varorna upphör är att något tillstånd inte kommer att kunna återkallas. Förutsättningarna för en effektiv tillsyn möjliggörs i stället genom att handeln görs anmälningspliktig.

Föreskrifter om anmälans innehåll m.m. kan meddelas på lägre normnivå än lag med stöd av den s.k. restkompetensen eller som
verkställighetsföreskrifter. Sådana föreskrifter förutsätter alltså inte något särskilt normgivningsbemyndigande i lag. Anmälan bör vara avgiftsfri. Den fortsatta finansieringen av tillsynen bör ske genom anslag.

Åldersgräns

Regeringens förslag: Försäljning av sprutor och kanyler till den som inte har fyllt 20 år får endast ske om köparen
kan styrka att produkterna behövs för köparens eget eller familjemedlems medicinska bruk.

Promemorians förslag: överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm önskar en djupare analys kring EU-rättsliga aspekter av åldersgränsen, i synnerhet huruvida åldersgränsen är lämplig och proportionerlig i förhållande till de handelshindrande effekterna. Socialstyrelsen anser att även personer som fyllt 20 år ska kunna styrka att de har legitima användningsområden för produkterna vid handel av sprutor och kanyler. Därutöver anser Socialstyrelsen att det bör övervägas om inte åldersgränsen ska sättas till 18 år. Socialstyrelsen hänvisar till missbruksutredningen (SOU 2011:35), som föreslagit att åldersgränsen för deltagande i sprututbytesprogram ska sänkas från 20 till 18 år. Även Smittskyddsinstitutet är av uppfattningen att åldersgränsen för handel av produkterna bör sättas till 18 år.

Skälen för regeringens förslag: Av 2 § kungörelsen (1968:71) angående tillämpningen av förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler framgår att försäljning av sprutor och kanyler inte får ske till den som är under 21 år om denne inte styrker att varan behövs för medicinskt bruk. Det är av vikt att det även i fortsättningen finns utrymme för försäljning av sprutor och kanyler för icke-medicinskt bruk, exempelvis för laboratorieverksamhet, hantverk eller tekniska syften. Det är svårt att få en överblick av konsekvenserna om denna flexibilitet i lagstiftningen tas bort.

Förslaget innebär att åldersgränsen för köp av sprutor och kanyler utan att köparen behöver styrka medicinska skäl sänks. Den gamla Prop. 2011/12:112 23 åldersgränsen bestämdes sannolikt efter myndighetsåldern då bestämmelsen infördes. En ny åldersgräns på 20 år framstår som lämplig mot bakgrund av sprututbytesprogrammen som möjliggör utbyte av sprutor och kanyler i syfte att förebygga spridning av infektioner bland personer som missbrukar narkotika. I 6 § tredje stycket lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler framgår att sprutor eller kanyler endast får lämnas ut till den som har fyllt 20 år. I sammanhanget bör det dock erinras om att den som är under 20 år och som kan styrka eget eller familjemedlems medicinska bruk även fortsättningsvis kommer att ha möjlighet att köpa sprutor eller kanyler. Ett flertal remissinstanser har uppmärksammat att Missbruksutredningen (SOU 2011:35) föreslår en sänkning av den aktuella åldersgränsen till 18 år. Missbrukutredningen betänkande bereds för tillfället på Socialdepartementet och regeringen avser återkomma i frågan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *