Debatt: Medicinläckage är en polisfråga

Petra Sonesson, ordförande för Göteborgs Brukarförening, skriver i GT om den artikelserie som GP publicerade för ca tre veckor sedan.

Se tidigare inlägg: Göteborgs posten i veckan som varit!!!!

Medicinläckage är en polisfråga

22/9 publicerade GP en artikel om avdelning 369 på Östra sjukhuset, vilket är en klinik dit heroinister går för att hämta sin livräddande medicin. I artikeln ges två brukare/patienter möjligheten att uttala sig om kliniken.

Petra Sonesson, ordförande för Göteborgs Brukarförening, skriver i GT om den artikelserie som GP publicerade för ca tre veckor sedan.

Se tidigare inlägg: Göteborgs posten i veckan som varit!!!!

Medicinläckage är en polisfråga

22/9 publicerade GP en artikel om avdelning 369 på Östra sjukhuset, vilket är en klinik dit heroinister går för att hämta sin livräddande medicin. I artikeln ges två brukare/patienter möjligheten att uttala sig om kliniken.

Att det i artikeln i generella ordalag påstås att avdelning 369 ”läcker” mediciner till 20-åringar som aldrig ens provat heroin, är inte endast ledsamt utan också skadligt för programmet som sådant.

Det är enskilda individer som säljer doser och inte programmet som läcker.

Smärtpatienter läcker morfinpiller och diabetiker läcker sprutor – ska då deras kliniker och alla deras patienter drabbas av vad några få individer gör?

Om man ska uttala sig om en fråga så ska man verkligen ha belägg för det man påstår. Det saknar de intervjuade i det här fallet.

Där­emot lyckas de bekräfta fördomarna som redan finns i samhället mot de människor som tillhör avdelning 369. Det i sin tur ökar stigmatiseringen ytterligare.

Vad som inte nämns är det faktum att vi redan är den mest kontrollerade patientgruppen inom svensk sjukvård. Under det första halvåret måste alla besöka kliniken sju dagar i veckan under sex månader! Vi lämnar urinprov tre gånger i veckan första året, därefter två gånger i veckan.

Vi kan inte bli mer kontrollerade! Vi är en väldigt utsatt grupp som ofta får kritik just för att vi är de vi är.

Kollektiva regelverk är något Göteborgs Brukarföreningen arbetar emot. Vi vill ses som individer, och personliga behov och möjligheter ska ligga till grund för behandlingen.

Framför allt ska jag som enskild människa ha makt över mitt liv. Vi vet också att vi fungerar bättre under eget ansvar, för vilken vuxen person vill ha andra vuxna som ”bossar”?

Artiklar om substitutionsprogram bör nämna ofrivilliga uteslutningar på icke-medicinska skäl (sedan beroendet lett till återfall), att metadon och buprenorfine räddar liv, att programmen minskar spridning av hiv och hepatit C, att de spar pengar åt samhället genom minskad brottslighet etc.

Ett Göteborgsproblem är köerna till programmet. De är obegripligt långa, ibland uppemot ett år. Det innebär i praktiken att den hjälpsökande dagligen riskerar sitt liv.

Det de intervjuade i artikeln möjligen kan ha uppnått är att ytterligare försvåra för programmet att få de resurser som behövs för att utöka vårdplatserna, så att kön försvinner och liv räddas.

Om det finns patienter som säljer sina narkotiska läkemedel, oavsett om det är smärtpatienter
eller någon annan patientgrupp, så är det en polisiär fråga och ska därför inte skötas av kliniken.

Petra Sonesson

Ordförande, Göteborgs Brukarförening.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.