SBFs recension av boken Heroinberoende – 4 rena sprutor utav 5

SBF:s recension av Heroinberoende – en bok av läkaren och forskaren Johan Kakko.

SBF ger boken ”4 rena sprutor” av fem möjliga.

SBF anser att boken bör bli en oomstridd och oumbärlig del av läkar- och sjuksysterutbildningen och av annan personal inom området narkotika. Det SBF berömmer JK för är att den tar upp verkligheten – den som vi lever under.

SBF:s recension av Heroinberoende – en bok av läkaren och forskaren Johan Kakko.

SBF ger boken ”4 rena sprutor” av fem möjliga.

SBF anser att boken bör bli en oomstridd och oumbärlig del av läkar- och sjuksysterutbildningen och av annan personal inom området narkotika. Det SBF berömmer JK för är att den tar upp verkligheten – den som vi lever under.

Johan Kakko (JK vidare i texten) skriver att Heroin/Diamorfine skapar kriminalitet men att Metadon skapar bra liv. Här tycker vi JK blir väl politiskt korrekt! Det är inte så att olika preparat/läkemedel skapar prostitution och kriminalitet, det är attityderna i samhället, och hur de olika preparaten är reglerade i lag som styr detta. Metadon ger också upphov till kriminalitet då det köps på svarta marknaden, det är inte diamorfinet i sig som är orsaken till dessa problem; illegalt inköpt metadon gör dig lika jagad av polis, du kan få dina barn omhändertagna, medan Metadon utskrivet i ett substitutionsprogram gör det möjligt att få barnen tillbaka, du kan jobba, betala skatt etc. Detta enbart pga av att du får preparaten av sjukvården och de täcks av högkostnadskortet och framförallt; de inte är illegala.

Ett bra exempel på det vi säger är Erin O´Mara från London som SBF hade som talare på seminariet 2009, hon får diamorfin, dvs heroin, på recept. Hon går på apoteket en gång i veckan. Hon ger ut sin egenproducerade tidning, hon är den internationella brukarföreningen INPUDs representant i FN:s ”civil society forum” samt INPUDs delegat i UNAIDS. Ifall Heroin/Diamorfine skulle föra med sig kriminalitet så undrar vi varför Erin inte prostituerar sig eller stjäl? Det finns ett enkelt svar: Hon får sitt recept utskrivet av doktorn. Detta faktum gjorde det möjligt för henne att skapa sig det liv hon vill ha.

Kriminalitet uppstår alltid vid ofrivillig uteslutning ur substitutionsbehandling. Detta pga av att brukaren då måste köpa Metadon, Buprenorfine, Morfin, Kodein illegalt. Den enda skillnaden för oss som använder opiater/opioider är hur ofta och hur mycket vi behöver för att inte bli abstinenta.

Dr Masimmo Barra, internationella röda korset, citat samhällets lagar och attityder dödar fler än preparaten i sig, är något SBF verkligen instämmer i.

JK framhåller Suboxone som det ”bästa” läkemedlet för oss brukare då det innehåller Naloxon. Anledningen enligt JK är att preparatet minskar ”missbruksbeteendet” vilket inte stämmer – Suboxone injiceras av många brukare idag. Det finns inom brukarkretsar en stor uppfinningsglädje och nu sprids kunskapen om hur att urskilja Buprenorfinet ur läkemedlet.

Andra faktorer rörande Suboxone som vi inte alls är nöjda med är den mängd fallbeskrivningar som SBF får ta del av där brukare och anhöriga berättar om hur mycket sämre brukaren mår med Suboxone än med det tidigare preparatet Subutex – fakta klinikerna idag vägrar ta till sig, här hade vi önskat att JK tagit ställning. Även om det enbart handlar om placebo-effekten så är den reell. JK:s uppfattning att det inte gick speciellt bra då patienterna själva fick välja tidpunkt för medicinhämtning – ”de kom precis innan stängning och slapp då urinprover” – det var kanske så enkelt att patienterna inte ville lämna urinprov. Tänk om klinikerna skulle kunna vara annat än kontroll, då skulle vi brukare inte ha problem med att säga ”faan det sket sig igår, jag tände på” men så länge det förekommer ”straff” inom substitutionsbehandlingen så kommer många försöka dölja symptomet på det dom en gång sökte hjälp för.

Sammanfattning: Boken hade fått ”5 rena sprutor” ifall JK vågat tagit ställning i denna så heta fråga om substitutionsbehandling med ytterligare ett läkemedel, det som heter Diamorfine.

Delen i boken där JK berättar om vad som händer i människohjärnan vid bruk och beroende av narkotika är enkelt beskrivet och lätt att förstå, här har JK använt sig av ett bra pedagogiskt språk, något som SBF hoppas ska nå ut tillsjukvårdspersonal och aktörer på området beroendevård.

Det som vi anser är det viktiga, är att boken till stora delar bygger på verkligheten vi inom SBF lever i tillsammans med våra anhöriga och vänner. Faktadelen följs av fallbeskrivningen/berättelsen om Tomas; en heroinist som aldrig fann sig tillrätta i den svenska underhållsbehandlingen. Man kan läsa om alla svårigheter och problem Tomas hade som han aldrig fick hjälp med, och som användes som skäl för att utesluta honom ur behandlingsprogrammet. Detta är något SBF länge längtat efter att få höra; någon inom beroendevårdsetablissemanget som ser kritiskt på den egna verksamheten, som med ödmjukhet och respekt för dem som drabbats av dess tillkortakommanden, erkänner dess brister. I Brukarföreningen möter vi ”Tomas” varje dag, i olika skepnader – och vi lider varje gång.

Sjukvården är inte ensam, socialtjänstens hantering av Tomas böner om hjälp framstår som helt rättsvidrig. Detta avsnitt är sorgligt och omöjligt att avsluta innan man läst klart. Kan det verkligen vara så som JK beskriver det? Svaret är utan tvekan JA!

Därefter berättar Tomas mamma och hans ex fru om hans liv, och en viktig dimension adderas till den förut så nattsvarta berättelsen; om hur det är, att som mamma och partner stå maktlös bredvid. Idag är Tomas död och Mamma Agnetas sorg och saknad kan man bara föreställa sig.

Det här är en bok man inte kan avvisa. Så här är det. I 9 år har SBF funnits, och just detta som JK beskriver har vi hävdat hela tiden, så här ser våra medlemmars tillvaro ut! Nu då en läkare stämmer in i vår ”talkör” kanske vi med större framgång når fram till alla de dogmatiker som vill göra framtidens ”Tomas” liv lika plågsamma som bokens Tomas. Att inte de utsattas egna vittnesmål räcker säger något om vårt samhälle och om synen på oss brukare.

Boken avslutas med ett kapitel av Stockholms Brukarförenings ordf. Christina Paulsrud som berättar om sin väg in i behandling och vad det inneburit ifråga om förändrade levnadsvillkor. Hon reflekterar även över hur underhållsbehandlingen tar emot sina patienter och de attityder som möter en brukare. Varför är reglerna viktigare än hur patientens liv faktiskt ser ut? Varför gör man inte en så livsviktig behandling mera välkomnande? Det handlar ju om att rädda liv!

Det viktigaste med JKs bok är att den fokuserar på de hjälpbehövande narkomaner som den svenska narkomanvården inte möter på en fungerande nivå, dvs den där deras patient befinner sig. De som allra mest behöver hjälp – får ingen hjälp alls! Det är skamligt.

SBF kräver nu att beroendevården tar till sig de berättelser boken förmedlar; Mamma Agnetas, ex-fruns och Christinas. Lyssna på oss och försök att leva upp till den hippokratiska eden; att försöka bota och lindra, att alltid trösta och att följa människokärlekens och hederns bud. Det är fina föresatser som substitutionsbehandlingen tyvärr ofta syndar emot.

SBF rekommenderar varmt boken till alla som är intresserade av, eller engagerade i frågan!

Boken får ”4 rena sprutor” av fem möjliga i betyg av SBF.


Ordförande Berne Stålenkrantz

Vice ordförande Christina Paulsrud

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *