Stora brister i missbruksvården

Socialstyrelsen släppte nyligen en rapport om att det finns stora brister i svensk missbruksvård.

Man har granskat missbruks- och beroendevården både inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Tillsynen har genomförts mellan 2008 och 2010 och omfattar drygt 670 verksamheter.

Rapporten visar att missbruks- och beroendevård har stora regionala kvalitetsskillnader. Många kommuners socialnämnder saknar tydliga mål för arbetet och att det i hög utsträckning saknas uppdrag från landstingen till de vårdgivare som tar emot missbrukare.

Socialstyrelsen släppte nyligen en rapport om att det finns stora brister i svensk missbruksvård.

Man har granskat missbruks- och beroendevården både inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Tillsynen har genomförts mellan 2008 och 2010 och omfattar drygt 670 verksamheter.

Rapporten visar att missbruks- och beroendevård har stora regionala kvalitetsskillnader. Många kommuners socialnämnder saknar tydliga mål för arbetet och att det i hög utsträckning saknas uppdrag från landstingen till de vårdgivare som tar emot missbrukare.

– Skillnaderna är sådana att målet i hälso- och sjukvårdslagen om en god hälsa och en vård på lika villkor inte uppfylls för hela befolkningen. I Norrlands inland, i kommuner med få invånare finns exempel där strukturerad öppenvård saknas helt, säger Socialstyrelsens inspektör Gunnel Hedman Wallin.

Vad gäller socialtjänsten pekar rapporten på att rättssäkerheten för enskilda brister i fråga om handläggning och dokumentation av utredningar. I viss utsträckning handlar det om bristfälliga underlag för socialnämndernas beslut. Vårdplaner fanns till exempel sällan med som underlag vid HVB-placeringar.

– Personer med missbruksproblem har olika behov av stöd och behandling och rätt att få en individuellt utformad vård. Därför behövs bra dokumentation så att det går att följa upp vårdinsatserna och säkerställa att de är tillräckliga, säger Gunnel Hedman Wallin.

Hälften av alla HVB saknade behandlingsplaner för alla inskrivna. Mindre än hälften förde journaler i enlighet med socialtjänstlagens krav. En av fem HVB-föreståndare hade inte föreskriven högskoleutbildning. Vid dessa verksamheter var ofta kvalitetsarbetet mindre utvecklat.

– När vård- och behandlingsplaner saknas begränsas insynen och möjligheten att utvärdera vården. De som berörs riskerar att inte bli delaktiga och människor i en redan utsatt social situation riskerar att bli utlämnade till vårdgivarens agerande, säger Gunnel Hedman Wallin.

Inom hälso- och sjukvården saknade nära två tredjedelar av verksamheterna tydliga uppdrag från vårdgivaren för missbruks- och beroendevården, både inom den specialiserade vården och inom primärvården. Få vårdgivare efterfrågade resultat av insatserna eller gav direktiv om uppföljning och utvärdering av vården.

Många verksamheter inom hälso- och sjukvården saknar även ett strukturerat kvalitetsarbete och skriftliga rutiner i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *