Jag är 77 år gammal och har sedan en tid tillbaka haft Metadon utskrivet på
recept av läkare. Jag har fått metadon utskrivet efter flera olika prövade alternativ och för att jag haft problem med ångest, mitt sociala liv och på olika vis blivit socialt handikappad och därför fått mitt liv förstört.
Metadon har fungerat väldigt, väldigt bra, det har fått mig att må bra både psykiskt och fysiskt men även kunnat avstyra de djupanegativa psykiska obehagen.
För en kort tid sedan dog min doktor. Det här innebar självklart att mitt recept så att säga “dog”. Lösningen syntes väldigt enkel och skulle innebära att söka upp en annan
doktor för fortsatt utskrivning.
Jag fick omgående en remiss till en ny doktor som skulle vara lite mer specialiserad på just metadon. Det såg ut som att systemet skulle fungera och att lösningen var enkel, men dessa “som vet” vet faktiskt inget..
Den doktor som tog emot mig uttryckte det som att det fanns en lösning och att
jaginte skulle oroa sig. Läkaren – specialistenhade dock troligtvis varit i kontakt med den som i sin tur står över honom i “rang” och det innebar att någon utskrivning av preparatet inte alls underlättas.
Svaret som erhölls blev att:
läkaren hade inget intresse av att “underhålla mitt missbruk”!!!
Möjligt kunde det finnas en smal chans att få en “avvänjning” och sedan inget alls!.
Det jag tycker mig förstå, är att metadon är en mentalt beroendeframkallande
substans men som på grund av det mentala beroende också påverkar fysiskt till slut.
Jag har inget missbruk, utan ett brukande, precis som vilken receptbelagd medicin som helst.
Jag ser det inte som MISSBRUK, utan BRUK av en fungerande medicin. jag håller mig
strikt till receptet och är helt införstådd med att det är en lite annorlunda medicinering men
en medicinering som verkligen fungerar och möjliggör ett liv innehållande både sociala
kontakter, fysisk aktivitet och kvalitéer jag annars går helt miste om.
Just nu, så sitter/ligger jag ensam, totalt uppgiven med ett ofantligt problem,
utan medicinering, utan hjälp, utan läkarvård som förstår, utan alla möjligheter och befinner
sig i en väldigt utsatt situation som faktiskt är otroligt förnedrande.
Dessutom vill jag personligen tycka att vid en ålder av 77 år, så måste det finnas en förstående läkarkår som inte fastnat på “missbruk” som ideologi eller som med alla tillgängliga kommentarer och ibland obegriplig retorik gör allt för att inget recept skall kunna erhållas. Jag har kanske inte så många år kvar och bara det skulle egentligen vara orsak nog för att jag skulle kunna få må bra den sista tiden.
Från en 77 åring.