Fallbeskrivning av en 45 årig man

Mitt namn är N.N. och jag tänkte skriva om hur min metadonbehandling har sett ut. Efter många om och men blev jag inskriven på Ulleråker. Åren därefter fungerade allt jättebra för mig. Tack vare metadonet så slutade jag att tänka på heroin, jag ville tillbaka till ett normalt liv helt enkelt.

2008 fick jag ett erbjudande om jobb som elektriker i Norge som jag naturligtvis tackade ja till. Under tiden som jag jobbade så kunde jag hämta ut mitt metadon på apoteket varannan eller var tredje vecka lite beroende på hur jag jobbade samt att jag lämnade urinprov på vårdcentralen.

Mitt namn är N.N. och jag tänkte skriva om hur min metadonbehandling har sett ut. Efter många om och men blev jag inskriven på Ulleråker. Åren därefter fungerade allt jättebra för mig. Tack vare metadonet så slutade jag att tänka på heroin, jag ville tillbaka till ett normalt liv helt enkelt.

2008 fick jag ett erbjudande om jobb som elektriker i Norge som jag naturligtvis tackade ja till. Under tiden som jag jobbade så kunde jag hämta ut mitt metadon på apoteket varannan eller var tredje vecka lite beroende på hur jag jobbade samt att jag lämnade urinprov på vårdcentralen.

Då beroendemottagningen i den mellansvenska stad där jag bor tog över metadonbehandlingen fick jag relativt snart börja hämta metadonet varje vecka, vilket gjorde det svårt att kombinera med mitt jobb. Dessutom så drog min nya läkare in min insomningsmedicin (Sonata) och blev hänvisad till att ta Nozinan som gör mig sänkt halva näst kommande dag, inte så bra när man som jag jobbar med starkström. Jag hade endast 10 stycken Sonata utskrivna var tredje månad mot mina sömnbesvär.

Jag förlorade jobbet när det till slut blev känt att jag hade metadon. Nu när jag förlorat mitt jobb blev jag tvungen att hämta mitt metadon på kliniken varje dag, jag blev mer och mer deprimerad av att behöva springa till kliniken varje dag och började dricka. Vissa perioder drack jag mer och vissa mindre. Under det sista året som gått har jag blåst i alkomätaren varje dag.

Under våren 2010 blir det bättre med drickandet, då säger min läkare att han skall avsluta metadonbehandlingen i slutet av sommaren i vilket fall som helst, men om jag blir helnykterist så kan han tänka sig skriva över mig på Suboxone. Jag vill absolut inte bli av med mitt metadon, det har ju räddat livet på mig!

En vecka före midsommar blir jag påkörd av en bilist när jag kommer körande på min EU-moped och hamnar på sjukhus, där blir jag liggande till augusti månad. När jag kommit hem så för att underlätta för mig får jag metadon en vecka i stöten (jag var så pass skadad) men då kommer beroendeenheten flera gånger i veckan så att jag får blåsa i alkomätaren.

I mitten av september blir jag inlagd på sjukhuset för att tappa ur vätska i mina ben och ur buken. När jag legat inne i cirka två veckor så säger systern en morgon att de har fått order om att ta bort 50 mg metadon från min dagliga dos, jag förstår verkligen ingenting efter ytterligare en vecka så får jag ett utskrivningssamtal och ytterligare 20 mg dras ifrån min dagliga dos.

Jag får då för första gången fråga om vad det är som händer, och får då höra från A.G på beroendeenheten att jag är avstängd och skall trappas ut ifrån metadonprogrammet och att hon har hört att jag skulle ha supit hela sommaren och att jag fortfarande söp. Vilket jag absolut varken gjort eller gör, då jag legat halvt sönderslagen på sjukhus och efter den vistelsen där flyttat till ett alkohol- och drogfritt boende där jag blåser både morgon som kväll samt lämnar minst två urinprov i veckan.

Är totalt apatisk, sitter mest och stirrar in i väggen. Jag är inte alls redo att sluta med metadon, vilket de nu försöker tvinga mig till.