Missbrukarvården behöver bli en lärande organisation

Pressmeddelande från Stockholms universitet.

Sedan ett drygt år tillbaka pågår en nationell satsning på att utveckla och förbättra den svenska missbrukarvården. Huvudambitionen är att utbilda all personal i de ”evidensbaserade” metoder som rekommenderas i de nationella riktlinjer för missbrukar- och beroendevården som Socialstyrelsen publicerade år 2007. Enligt en ny forskningsrapport från Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) vid Stockholms universitet riskerar satsningen dock att skjuta bredvid målet.
Våren 2007 utfärdade Socialstyrelsen de första nationella riktlinjerna för den svenska missbrukar- och beroendevården, avsedda att gälla som rekommendationer för allt arbete med personer med alkohol- och narkotikaproblem, inom alla berörda organisationer. Hösten 2008 påbörjade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) projekt för att implementera riktlinjerna på nationell nivå.

När man talar om en evidensbaserad praktik brukar man säga att en sådan bör baseras på tre olika källor: extern, vetenskaplig kunskap om effekterna av olika behandlingsmetoder, praktikernas beprövade kliniska erfarenhet och klientens eller patientens egen uppfattning om vad som behöver göras Tonvikten i såväl Socialstyrelsens riktlinjedokument som SKL:s implementeringsstrategi ligger främst på den första av dessa punkter, på att implementera ett antal specifika behandlingsmetoder som uppfattas ha ett gott vetenskapligt stöd för sin effektivitet. En ny studie vid SoRAD visar dock att många av de undersökta verksamheterna är ganska väl rustade i detta avseende. Däremot ter sig förutsättningarna att utveckla en evidensbaserad praktik enligt rapporten som mer problematiska om man ser till de två andra punkterna.

– Det är inte bristen på kunskap om behandlingsmetoder som är missbrukarvårdens centrala problem. Det bekymmersamma är snarare att vårdens ekonomiska och organisatoriska förutsättningar innebär att många klienter inte erbjuds den hjälp de önskar och behöver, och försvårar uppbyggnaden av en lokalt förankrad ”beprövad erfarenhet” som kan vägleda klientarbetet, säger Jan Blomqvist, professor vid SoRAD och en av forskarna bakom rapporten.

Resultaten tyder på att även om en stor majoritet av praktikerna ser det som principiellt viktigt att i behandlingsarbetet ta hänsyn till varje individs egen upp-fattning, är det i realiteten ofta faktorer som lokala traditioner, medarbetarnas ”magkänsla”, kollegers och chefers synpunkter och – inte minst – ekonomiska och politiska faktorer, som styr vilken hjälp den enskilde klienten erbjuds.

– Praktikerna själva förlägger inte heller de svårigheter som de möter i sitt arbete till en frånvaro av kunskap om effektiva metoder, utan till förhållanden som otillräckliga ekonomiska resurser, samarbetssvårigheter mellan vårdsystemets olika delar, ointresse för missbruksfrågan hos beslutsfattare och allmänhet, samt till att det omgivande samhället inte erbjuder vårdens klienter de materiella och sociala möjligheter efter genomgången vård och behandling, som skulle krävas för ett lyckat utfall, menar Jan Blomqvist.

Även om en majoritet av missbrukarvårdens medarbetare tycks se evidens och evidensbasering som något positivt, går uppfattningarna ganska vitt isär om vad dessa idéer konkret innebär och i huvudsak tycks de främst ha anammats på en retorisk nivå.

– Mycket tyder på att den pågående satsningen på att utveckla missbrukarvården, med sitt starka fokus på att utbilda personalen i olika specifika behandlingsmetoder, riskerar att skjuta bredvid målet. Om man från centralt håll anlade ett bredare och mer flexibelt perspektiv på vad evidensbasering innebär, i högre grad tog sin utgångspunkt i missbrukarvårdens reella praktik, och lade större tonvikt på att göra vården till en ”lärande organisation” och på att finna sätt att garantera klienternas eget inflytande, skulle utsikterna att den pågående satsningen på sikt ska ge positiva effekter också i form av ett bättre samlat utfall, te sig betydligt ljusare, menar Jan Blomqvist.

Han vill samtidigt betona att rapporten beskriver situationen inom missbrukarvården vid en tidpunkt innan den nationella implementeringen av Socialstyrelsens riktlinjer påbörjades. Om och på vilket sätt denna satsning kommer att bidra till att utveckla och förbättra missbrukarvården är fortfarande en öppen fråga, som bland annat kommer att studeras i ett nystartat projekt vid SoRAD, ”Från vision till praktik”, med medel från Vetenskapsrådet.

SoRAD-rapporten baseras på två enkätundersökningar bland behandlingspersonal och en intervjuundersökning med verksamhetschefer, Undersökningen har riktats till ett representativt urval av vård- och behandlingsenheter inom fyra olika organisationer med uppgift att bedriva vård och behandling för personer med missbruksproblem: den kommunala socialtjänsten, den landstingsbaserade beroendevården, den statliga LVM-vården och frivården inom den likaledes statliga kriminalvården. Av praktiska och ekonomiska skäl har studien begränsats till verksamheter i Mellansverige.

Rapportens namn är Mot en bättre missbrukarvård?: En undersökning om förutsättningar för att evidensbasera missbrukarvården i fyra organisationer. Rapporten finns att ladda ner från SoRADs hemsida.

Pingat hos Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.