Den största och första frågan är inte längre hur vi kan hjälpa hemlösa människor, utan i vilket syfte.
Bakom den "hjälp" som idag finns, som jag själv och många med mig har sett inte fungerar finns idag mycket grumliga motiv. Jag ser det först och främst som ett systemfel. Ett systemfel som vilar tryggt tack vare vår rädsla för varandra. Människor kan ganska lätt halka in i detta systemfel i en förhoppning om att de gör en god gärning.
I och med att både privata företag, frivilligorganisationer, landsting och socialtjänst ständigt söker pengar för att bygga sina organisationer glömmer den godtrogne hjälparbetaren ofta både varför och för vem hon/han kom dit. Det kan ibland bli lite obehagligt med denna så tydligt formulerade välvilja. Jag vet att som utsatt människa kan man ibland tycka att det blir lite patetiskt med den uppblåsta självgoda människa som så nitiskt försvarar sin egen förträfflighet.
Ett eget hem är en grundläggande trygghet och en mänsklig rättighet. Inte bara för de som har en, utan även för alla de människor som den tysta majoriteten av vårt samhälle indirekt misstror och som den låter den stora rättvisa samhällsapparaten utesluta.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Pingat hos Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om hemlösa, hjälp, syfte, rädsla, organisationer.