”Proffsen” vs Verkligheten

Det är märkligt hur vi ständigt och återkommande gör oss beroende av diverse ”experter” och andra auktoriteter. Det verkar som om vi måste hålla dessa särskilt utmärkta och trovärdiga människor i handen varje gång vi ska påstå något om det uppenbara.

Varför ska allting alltid vara så ohyggligt komplicerat? Det finns säkert lika många experter på varför vi måste krångla till saker som det finns invecklade problem att fördjupa sig i. Frågor utreds, forskare söker anslag, akademiker tvistar och specialister uttalar sig. Inte sällan kommer dessa meriterade utmärkelsefanatiker fram till helt olika uppfattningar. De fnyser åt varandra och förtalar sina kolleger i hemlighet utan att det de påstod sig vilja utreda i sig blir det minsta mer begripligt för någon. Inte ens inom den lilla krets som består av målmedvetna forskare.

Det är märkligt hur vi ständigt och återkommande gör oss beroende av diverse ”experter” och andra auktoriteter. Det verkar som om vi måste hålla dessa särskilt utmärkta och trovärdiga människor i handen varje gång vi ska påstå något om det uppenbara.

Varför ska allting alltid vara så ohyggligt komplicerat? Det finns säkert lika många experter på varför vi måste krångla till saker som det finns invecklade problem att fördjupa sig i. Frågor utreds, forskare söker anslag, akademiker tvistar och specialister uttalar sig. Inte sällan kommer dessa meriterade utmärkelsefanatiker fram till helt olika uppfattningar. De fnyser åt varandra och förtalar sina kolleger i hemlighet utan att det de påstod sig vilja utreda i sig blir det minsta mer begripligt för någon. Inte ens inom den lilla krets som består av målmedvetna forskare.

Ett gäng strebrar som smyger runt i sina korridorer utan någon egentlig kontakt med verkligheten. De använder kanske verkligheten som ursäkt för diverse projekt men de har oftast ingen aning om vad de pratar om. Egentligen handlar det om ett rent och skärt missbruk. Detta är inte något som verkar bekymra den stora tysta massan. De slevar trötta i sig det ena påståendet efter det andra, samtidigt som de nickar instämmande för att visa sin förståelse. Särskilt de som kan koppla något projekt till de så kallade resultaten.

För mig blir denna "katt-runt- rätt -gröt lek" en näst intill tvångsmässig upprepning av något som vi har så mycket kunskap kring så att den står oss upp i halsen.  Att vi sen blir handlingsförlamade och istället håller på att spricka av mättnad verkar ingen reflektera över. Istället tycks vi i en allt ihärdigare intensitet vårda vår omedvetenhet.

Är hela den här meningslösa hemlöshetskarusellen bara ett uttryck för vanlig simpel enkel konflikträdsla eller fungerar dessa legitimerade ställföreträdare också som någon sorts alibi?

En ursäkt för att slippa se det egentliga grundproblemet och istället ägna oss åt den ena skenmanövern efter den andra. Vi vill inte rucka på vår trygghet. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.

Rolf Nilsson
Föreningen Stockholmas hemlösa

Pingat hos Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *