Fallbeskrivning: Metadonavtändning

Vad som händer med kroppen och psyket när metadonet helt har lämnat kroppen.

Det tar cirka en vecka efter det att man har tagit sin sista dos som några abstinenssymtom börjar uppträda. Det är alltså en fördröjning av abstinensen, men sedan det väl har börjat så håller det på månad efter månad. SEX – NIO MÅNADER ÄR DET NORMALA.

Vad som händer med kroppen och psyket när metadonet helt har lämnat kroppen.

Det tar cirka en vecka efter det att man har tagit sin sista dos som några abstinenssymtom börjar uppträda. Det är alltså en fördröjning av abstinensen, men sedan det väl har börjat så håller det på månad efter månad. SEX – NIO MÅNADER ÄR DET NORMALA.

Det är alltså inte någon likhet med heroinavtändning med illamående i olika grad, sömnlöshet helt i ett par veckor, med de konsekvenser att bara spy, inte äta, inte sova, krypningar i benen etc får. Den kommer snabbt och hårt, men när det är över så är det över. Redan efter tre dagar kan det börja vända för att sedan vara klart om ett par veckor. Detta är generellt, alla är vi individer och tar olika lång tid på oss att återhämta oss. På sätt och vis känns det naturligare. Heroinet är ju inte heller som Metadonet syntetiskt. Allt syntetisk medicin tar kroppen mycket mera stryk av. Det är likadant med tabletter, typ sobril etc.

Metadonavtändningen var det mest onaturliga tillstånd jag någonsin befunnit mig i. Jag skall berätta min egen historia om 4,5 månads lidande – för det finns inget annat ord än lidande att beskriva denna process.

Jag – Eva, 56 år – hade haft metadon i 17 år när en händelse ledde till att jag skrev ut mig själv. Med den information jag hade fått trodde jag att jag skulle klara av att inte ha metadon. Alla – även personalen sade ju att sova och äta det var inget problem. Att det skulle bli långvarigt och segt det visste jag också. Men eftersom jag ville så starkt och var klar med drogsuget, hade lägenhet och regelbunden inkomst så trodde jag att jag skulle kunna kämpa mig igenom den tiden. För med min långa erfarenhet av droglivet hade jag gått igenom många både fysiska och psykiska svårigheter. Dessa 17 år föregicks av missbruk av olika droger i cirka 30 års tid. Huvuddrogen var heroinet – så det var därför en behandling med metadon kom tillstånd, 1985. Efter 17 år fick jag nog av själva attityden i Stockholmsprojektet. De första 10 åren var den kontakt jag hade med projektet bra. Ungefär år 1994 blev det en stor förändring av projektet i Stockholm. Jag och många med mig tycker att det bara blivit omänskligare.

Trots god och envis vilja plus yttre omständigheter (lägenhet m.m.) och inte ett endaste korn heroin, ingen som helst alkohol bara mat i mängder och vätska. En helt onormal både törst och hunger som gjorde att jag åt och drack (vatten) nästan dygnet runt, och ändå gick ner 17 kg på 1,5 månad. All muskulatur i kroppen lade av. Muskelförsvagningen i benen kände jag igen från heroinavtändning. Men att även ögon – lungmusklerna la av blev en chock. Jag trodde jag plötsligt var på god väg att bli blind. Synen kom åter efter ett par dagar, även lungkapaciteten. En del symptom varade bara ett par dagar för att övergå i något annat symtom. Vissa saker som den ständiga värken i leder och muskler varade några månader. Till min obeskrivliga lättnad försvann värken överallt en dag. Men då visade det sig att jag hade feber. Efter någon vecka började jag kontrollera gradantalet. Och till min förvåning var det varje morgon omkring 39 och varje kväll 40. I en månad.  Men värken försvann och trots att det var en solig och varm sommar och jag pallade upp mig i en solstol svettades jag inte en droppe!!!!

Jag fick mer och mer en känsla av att befinna mig på en helt annan planet med andra naturlagar. Ingenting stämde och jag tänkte att nästa dag kommer det kanske att bli lite bättre. Men blev något bättre blev något annat sämre. Så summan av plågorna var konstant. Blodtrycket blev (förmodligen) så högt att det sprack i öronen. Blod rann i tre dygn. Varpå även balanssinnet rubbades. Fingrarna domnade, jag tappade allt.  När det hade gått så djupt psykiskt att jag började gå i sömnen och skrika, gråta, slå mig själv, från axlarna ner till knäna totalt blåslagen. Då var jag tvungen – efter nära 5 månader – att ta till heroinet för att inte ta kål på mig själv. Då hade jag ringt ALLA som (inom samhället) kunde hjälpa mig. Men NEJ, alla slussade mig vidare per telefon. Beroendeläkaren i Haninges socialtjänst meddelande mig via en socialsekreterare (när två månader hade gått) att det skulle vara över nu. Så VAD vet läkare, och annan personal om vad som egentligen händer med en människa när man efter dagligt intag i många år av metadon när kroppen inte får det som den har vant sig vid.

Att skriva ut människor med en s.k. nedtrappning på 14 dagar är i praktiken lika med en avrättning, fast här låter människan sköta det själv. På bara de senaste åren har flera av mina vänner dött för att de har blivit utskrivna efter att i över 10 år har varit med i projektet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.