Fallbeskrivning; från en beroendeklinik i stockholm

En man i 42 års åldern, har varit med i Subutexprogrammet i något år. Har tidigare haft Metadon men har inte klarat av att leva upp till programmets hårda krav.

Kom för att hämta sin medicin en morgon då han var ledig från arbetet. På grund av att han var ledig så kom han lite senare än vanligt. När han kom till kliniken så vägrades han medicin med motiveringen att han ”kom försent”. ”hans tid” var vid halv tio och nu var ju klockan kvart ÖVER tio. Att mottagningen inte stänger förrän kvart i elva, det spelade ingen roll.

En man i 42 års åldern, har varit med i Subutexprogrammet i något år. Har tidigare haft Metadon men har inte klarat av att leva upp till programmets hårda krav.

Kom för att hämta sin medicin en morgon då han var ledig från arbetet. På grund av att han var ledig så kom han lite senare än vanligt. När han kom till kliniken så vägrades han medicin med motiveringen att han ”kom försent”. ”hans tid” var vid halv tio och nu var ju klockan kvart ÖVER tio. Att mottagningen inte stänger förrän kvart i elva, det spelade ingen roll.

En tid senare så kom mannen försent igen. Han kom precis till ”sin tid” men skulle lämna urinprov. Han varskodde i medicinrummet att han var där men att han inte skulle hinna lämna urinprov innan ”hans tid” gick ut. Påföljden blev att han även denna dag vägrades medicin.

Mannen blev så upprörd att han bestämde sig för att trappa ut sig själv från medicinen. En vecka senare så ringer mannens socialsekreterare och talar om att mannen borde ringa till kliniken annars så riskerar mannen att bli utskriven från behandlingen.

Mannen gick efter en tid upp till mottagningen men då släpptes han inte in överhuvudtaget i lokalerna.  Mannen begärde ett samtal med ansvariga personer på kliniken. Det dröjde 4 månader, sedan lyckades mannen få tag i en av de ovan nämnda personerna. Den ansvarige frågade om mannen inte fått hans meddelande?

Något meddelande hade mannen inte mottagit, varken på sin mobiltelefon eller via brev. Nåja, ett möte blev i alla fall av.

Den ansvarige läkaren frågade på mötet hur de skulle kunna hjälpa mannen? Mannen svarade att han på eget bevåg trappat sig ur medicinen men att han ville ha en ”dörr öppen” i fall att han skulle misslyckas. Läkaren svarade då att mannen var ju fortfarande inskriven i klinikens program så det skulle inte vara några problem.

Då ställer man sig frågan: Om mannen fortfarande var inskriven som patient i beroendeklinikens program, varför blev han då inte insläppt i deras lokaler?

Och varför nekades mannen medicin när han kom till mottagningen? Öppettiderna på mottagningen är ju 8.15 – 10.45?  Andra personer på samma klinik kommer på oregelbundna tider men får ju medicin ändå så varför får inte mannen sin medicin?

Gör beroendekliniken skillnad på sina patienter? Och i så fall, på vilka kriterier gör man detta urval?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.