Bulgarien kl:1403 – Funderingar från en hotellobby (2007)

Denna text publicerades första på Berne Stålenkrantz gamla blogg 2007-09-29.

 

Funderingar från Sofia, Bulgarien.

Jag är på ett internationellt narkotikaseminarium. Rubriken för mötet är- Social Inclusion and Health. Bulgariska hälso- departementet är en av arrangörerna.

Sitter nu kl:1403, lördag 29 september 2007 i skrivande stund i lobbyn på Hotellet med en dubbel espresso och en cremé caramel. Själva seminariet hålls också på Hotellet.

Arkitekturen är från en svunnen tid, kommunisteran, men blev för något år sedan totalrenoverat med pool, gym, solarium etc. Vi bor även här.

Denna text publicerades första på Berne Stålenkrantz gamla blogg 2007-09-29.

 

Funderingar från Sofia, Bulgarien.

Jag är på ett internationellt narkotikaseminarium. Rubriken för mötet är- Social Inclusion and Health. Bulgariska hälso- departementet är en av arrangörerna.

Sitter nu kl:1403, lördag 29 september 2007 i skrivande stund i lobbyn på Hotellet med en dubbel espresso och en cremé caramel. Själva seminariet hålls också på Hotellet.

Arkitekturen är från en svunnen tid, kommunisteran, men blev för något år sedan totalrenoverat med pool, gym, solarium etc. Vi bor även här.

Hur som helst, det är fortfarande varmt här i Bulgarien, ca 25 grader, det kan bli en bra dag för sightseeing. Första anhalten ska bli till en ”flee market”. Vi som ska åka är förutom jag själv Tim Heule och Stephanie, en socialarbetare som arbetar med prostituerade kvinnor i Hamburgs red light district.

Mötesdeltagarna representerar olika NGO:s (ex: SBF), WHO och EU genom EMCDDA ( www.emcdda.europa.eu ). På programmet har det varit ett stort antal paneldiskussioner och workshops och det har inte varit lätt att välja där emellan. Seminariet har främst handlat om Hepatit-C, Harm reduction och prostitution. Work shops om prostitution har förutom kvinnlig prostitution även handlat om manliga sexarbetare gay som straighta. frågorna om prostitution handlar inte om skuldbeläggning och offerstämpling, det så långt ifrån den Svenska diskursen och debatten man kan komma.

För mig är det viktigt att få delta på Internationella seminarium då det till skillnad från hemma inte handlar om moralism, behandling, föreskrifter, urinprover och andra repressiva åtgärder. Här talas det uteslutande i termer av skade reducering (harm reduction). Alla utsatta och stigmatiserade grupper inkluderas i diskussionerna. Precis så som Jag och Svenska Brukarföreningen vill att diskussionen också i Sverige ska låta. Ett viktigt budskap som sändes ut var att implementeringen av Harm reduction måste intensifieras inom hela EU, (är inte Sverige medlem där!)

EMCDDA ( www.emcdda.europa.eu ) är en av sponsorerna till mötet. Dom representeras av Dagmar Heidrish som också varit chair man på flera paneler och workshops. På dessa har hon presenterat avslöjande siffror som gör att man mår dåligt över att vara en brukare i Sverige.

Här utgår hela diskussionen från evidens och verklighet, inte som hemma utifrån utopin ”det narkotikafria, goda samhället”. Norge och Malta ligger långt framme på vissa områden, bland annat då det gäller rena sprutor. Om jag inte missminner mig så når det Norska sprututbytet över 65 % av de problematiska brukarna. Siffror som stockar sig i min hjärna när jag börjar räkna.

Jag har haft mycket svårt att sova i natt, då drömmarna om en annan tid, en annan plats har avlöst varandra ända fram till klockan ringde.

I Sverige är det inne att tala om evidens, vården ska vara vetenskapligt underbygd etcetera, men varför resonerar vi inte utifrån samma resonemang då det handlar om de som inte vill eller kan sluta knarka, de problematiska brukarna! Dessa människor existerar också!

Första gången du röker en drake Heroin eller skjuter upp Amfetamin eller Heroin i armen så springer man ju inte direkt till Socialen och ber om hjälp! Verkligheten gör att brukare är rädda för att registrera sig som knarkare på Socialen. Vi vet att risken för en LVM-placering och hot om andra repressiva åtgärder är stor och det vill man inte riskera, så ser verkligheten ut.

Det är mot denna grupp av människor som det är viktigt att ha ett ”harm reduction” fokus mot. Denna grupp måste få tillgång till anonyma sprutbyten, anonyma substitutionsprogram, avgiftningsplatser med Metadon eller Buprenorfine.

För den lilla gruppen terapiresistenta så måste vi ha Heroinförskrivningsprogram, en tanke som även Håkan Rosén, chef för Beroendecentrum i Malmö kunde tänka sig. Han sa i en artikel i Sydsvenska att steget mellan att förskriva Metadon och Buprenorfine till att förskriva Heroin var litet. I Sverige är det för de flesta ett moraliskt problem, men i verkligheten är skillnaden mellan morfin, heroin, kodein minimal. Det handlar endast om dosering, hur mycket måste man ta av ett visst preparat för att uppnå samma effekt som med ett annat.

I Sverige är det "mot narkotika", för ett narkotikafritt samhälle och inte en enda tanke skänks åt denna grupp och att dom faktiskt existerar, alla ska sluta, basta, annars får du skylla dig själv!

Enligt knarkofob organisationerna så finns lösningarna i mer LVM, längre straff, mer urinprovskontroller, krav på social skötsamhet för att överhuvudtaget få chans till vård, och sist men inte minst så vill knarkofoberna ge polisen mer långtgående befogenheter.

Jag är förbaskat trött på att vi i Sverige utgår från ett utopisamhälle istället för att ta utgångspunkt i hur verkligheten ser ut och fungerar.

Tack för kaffet, nu ska jag bli turist för några timmar.

%d bloggare gillar detta: