Pelle började må psykiskt dåligt

Pelle har haft Metadon i snart tre år, varav de första gick jättebra. Han arbetade i ”mellanvården” som snickare och väntade på att få en OSA tjänst. Mellanvården=praktikplatser. Så småningom skrivs kontraktet, och Pelle tror – såklart – att nu ska hans OSA tjänstgöring starta.

Men icke. Den ansvarige har nämligen egna (låga) tankar om narkomaner och deras arbetskapacitet, så trots att Pelle har två år med goda vitsord från mellanvården så krävs det av honom att han,  innan OSA tjänsten påbörjas, ska praktisera i sex månader för att bevisa sin duglighet. Pelle ställer upp på det också, och praktiken startar. Allt går bra de första två månaderna och Pelles arbetsledare är hur nöjda som helst.

Pelle har haft Metadon i snart tre år, varav de första gick jättebra. Han arbetade i ”mellanvården” som snickare och väntade på att få en OSA tjänst. Mellanvården=praktikplatser. Så småningom skrivs kontraktet, och Pelle tror – såklart – att nu ska hans OSA tjänstgöring starta.

Men icke. Den ansvarige har nämligen egna (låga) tankar om narkomaner och deras arbetskapacitet, så trots att Pelle har två år med goda vitsord från mellanvården så krävs det av honom att han,  innan OSA tjänsten påbörjas, ska praktisera i sex månader för att bevisa sin duglighet. Pelle ställer upp på det också, och praktiken startar. Allt går bra de första två månaderna och Pelles arbetsledare är hur nöjda som helst.

Men sedan händer det något.  Pelle börjar må psykiskt dåligt på ett för honom helt okänt vis. Han orkar knappt med vanliga vardagsaker, som att duscha. Han klarar knappt av att svara i telefon. Han tappar lust, energi och sjävförtroende och isolerar sig hemma. I den situationen återfaller han i benz, alkohol och hasch. Han vet mycket väl att han måste infinna sig på mottagningen, fredagen den 18 Maj står han utanför porten men kan inte förmå sig till att gå in. Han skäms för mycket och orkar inte ”titta folk i ögonen”.

Det han vill mer än något annat är att få hjälp ut ur den här situationen; avgiftning först, och sedan kanske starta om på mellanvårdsprojektet eller något liknande. Han välkomnar all hjälp han får, men är i den här situationen oförmögen att tala för sig.

Det är vår förhoppning att Stockholm Metadonprogram tar till vara på Pelles ambition att ta sig ur sitt nuvarande läge och vända utvecklingen.

Han vill sätta stopp för återfallet, göra något åt sin försämrade psykiska hälsa samt ha ett arbete/en praktik att gå till på dagarna.

Åtminstone de två första punkterna borde han väl kunna få hjälp med inom ramen för Metadonverksamheten?

Det är vår förhoppning att Pelle får en ny chans, och att det med mottagningens stöd och hjälp ska gå bra för honom!