Under våren och i början av sommaren 2005 hade jag stått på Subutex i mer än fyra år och jag upplevde hela tiden mer eller mindre svåra biverkningar kopplade till medicinen. Den jobbigaste biverkningen för mig var problemen med trög mage som i mitt fall blev extra jobbigt p.g.a. hemorrojder. Dessutom upplevde jag hela tiden sömnrubbningar, jag hade nästan aldrig svårt att somna in men jag var mycket lättväckt och hade svårt att komma in i någon riktig djupsömn. På det hela taget sov jag väldigt mycket mindre än vad jag annars brukar göra.
Förutom dessa biverkningar och en del andra mindre besvärliga och med tiden övergående biverkningar så fungerade medicinen mycket bra för mig de första åren.
Allt sug efter heroin och andra droger, inklusive alkohol, försvann och jag kände mig nästan hela tiden pigg och energisk (trots sömnrubbningarna och förstoppningen vilket är anmärkningsvärt, tycker jag) och jag kände sällan av den ångest och oro som jag annars regelbundet plågats av i så gott som hela mitt liv.
Allt detta utan att jag på något sätt kände mig påverkad eller att någon i min närmaste omgivning upplevde mig påverkad eller annorlunda på något sätt.
Det tredje året under sommaren märkte jag dock att någonting började förändras när det gäller effekten av medicinen under de sex månader som följde klingade de positiva effekterna av helt, trots att jag i samråd med min läkare höjde dosen till dess att jag var uppe i maximal dos. Det hjälpte alltså inte utan till slut var vi tvungna att konstatera att jag av någon anledning utvecklat någon slags tolerans och de enda verkningar som var kvar var de biverkningar som jag tidigare nämnt.
Jag diskuterade vad jag skulle göra med min behandlare och läkare och i början av maj beslutade vi gemensamt att jag skulle prova om metadon kunde hjälpa mig. Jag ringde till utredningsenheten Stockholms beroendecentrum för att höra när de hade sina månatliga möten för intagning till metadonbehandling. Jag fick besked om att mötet i maj skulle vara den 15. Jag kände mig osäker på om jag skulle hinna få både remissen från läkaren och kompletteringen till personutredningen från min socialsekreterare klart till dess men personen jag pratade med sa att det inte var så bråttom eftersom det var ytterligare ett möte innan sommaren i mitten på juni. Jag tyckte att det kändes betryggande men jag skyndade ändå på allt så gott jag kunde och skickade iväg alla papper i mitten av maj.
Jag hade ytterligare telefonkontakt med utredningsenheten i juni innan mötet och kontrollerade att de hade fått allt de behövde för att ta upp mitt ärende på mötet.
Den 15 juni togs mitt ärende upp på mötet och jag beviljades metadonbehandling.