Verksamhetsberättelse 2005

VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2005

VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2005

i som arbetar aktivt inom Svenska Brukarföreningen kan se tillbaka på 2005 som
ett på många sätt lyckosamt år. Brukarföreningen i Malmö har under året fått
besked om att man beviljats kommunala bidrag. Sedan Stockholms Brukarförening
i början av sommaren kunde ta en egen föreningslokal i besittning har mycket arbete där
ägnats åt genomförandet av idéer och projekt som man tidigare inte haft möjligheter att
förverkliga. Ett antal personer har kunnat få lönebidragsanställningar inom föreningens
ram. I Stockholm har man nu möjlighet att kunna erbjuda kamraterna meningsfulla
sysselsättningar med lokalen som bas. Många personer som använder legala
opiatprodukter men även Bensodiazepiner och annat har under året hört av sig, och vi
har insett att vi måste rikta mer uppmärksamhet åt blandberoendets problematik i
framtiden. Vi kommer självklart även fortsättningsvis att hålla oss informerade om vad
som händer i substitutionsprogrammen och bevakningen av medlemmarnas intressen
kommer att fortsätta med samma intensitet som tidigare.

Frågan om rena sprutor kan på ett sätt sägas ha bringats ett stycke på vägen mot ett
genomförande i hela landet. Efter många års tveksamhet beslutade sig Sveriges riksdag
den 26 april för att tillåta sprutbyte. Emellertid är beslutet kopplat till så många villkor
att man inte kan låta bli att undra om sprututbytesprogram verkligen är möjliga att
starta. Här demonstreras återigen hur man i Sverige genom narkotikapolitiskt
kompromissande kommer fram till irrationella beslut.

Narkotikafrågan har utgjorts av ett antal rigida positioneringar, vilket har åstadkommit
låsningar i diskussionerna, vilket vi anser vara den främsta orsaken till att våra
medlemmar farit så illa. Spänningen i frågan om Metadon och övrig
substitutionsbehandling tycks dock ha avtagit. Det ser faktiskt ut som om ett trendbrott
ägt rum i denna tidigare så inflammerade fråga. Det är inte alls orealistiskt att tänka sig
att Svenska Brukarföreningens krav på att alla människor i Sverige som behöver och
begär substitution snart skall komma att erbjudas behandling. Som Björn Johnsson
betonar i boken ”Metadon på liv och död” ger även Metadon och Subutexutdelning utan
vidhängande behandlingsprogram mycket goda resultat. Brukarföreningen har sedan
starten pläderat för att så kallade ”lågtröskelbehandlingar” får möjlighet att startas.

Idag kan inte något kvalificerat motstånd mot Metadon- och Subutexbehandling noteras i
den allmänna debatten även om en slentrianmässig avoghet fortfarande kan skönjas här
och där. Givetvis torde Scientologikyrkan, RNS och de andra extremisterna fortfarande
befinna sig i sin ringhörna, men det är ganska tyst därifrån nuförtiden. Svenska
Brukarföreningen anses av analytikerna ha spelat en viktig roll i processen mot en
nyansering av den hårt polariserade svenska narkotikadebatten, och på det praktiska
planet har vi genom de mötesplatser som vi fått till stånd och på andra sätt bidragit till
att lösa upp de hårda former som rått inom substitutionsprogrammen. Det gäller dock
endast i storstadsregionerna. Vid kliniker ute i landsorten där man i yrvaken panik har
tvingats konstatera att Heroin faktiskt förekommer alldeles runt den egna husknuten kan
repressionen på sina håll ta sig häpnadsväckande uttryck. Med utgångspunkt i rapporter
som vi fått ta emot från kamrater ute i landet föreslår vi därför gemensamma rutiner för
verksamheter som sysslar med drogproblem i Sverige och mer kunskaper om
drogberoende.

Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till de här så kallade ”frågorna” även i
framtiden, men redan nu kan vi konstatera att luften tycks kunna gå ur dessa som i fallet
”Metadonfrågan”, och vi har iakttagit att de gamla kombattanterna då hamnar i
svårartade identitetskriser. Det är som om de hade definierat sin identitet utifrån de
ställningstaganden man gjort i de olika ”frågorna”. När frågorna upplösts och krutröken
lagt sig hamnar organisationernas företrädare i vilsenhet och irrar omkring och ägnar sig
åt allmänt tyckande baserat på någon vagt anad ”ideologisk” förståelse av verkligheten.
Hur skall organisationerna förhålla sig till de ideologiska grundsatser som ställer till det
så att man kommer i konflikt med verkligheten som i fallet ”metadonfrågan”? Vi menar
att man inom organisationssfären bör ägna tid och eftertanke åt frågor om legitimitet,
och om vilka intressen det är man arbetar för. Var finns till exempel de ”brukare” som
man under år av politiskt manövrerande gjort sig till tolk för? Inte inom organisationerna
i alla fall, har vi konstaterat. Tyvärr går de politiskt styrda ekonomiska bidragen längs
gamla kanaler i vanlig ordning till de etablerade föreningsfunktionärernas försörjning. Det
betyder att när det gäller ekonomin så har det varit litet trögt för Svenska
Brukarföreningen och dess lokalavdelningar under det gångna året, vilket inneburit att vi
liksom tidigare tvingats skjuta till av volontärers och medlemmars social- och sjukbidrag
för att få verksamheterna att gå runt.

Emellertid dras inte Svenska Brukarföreningen med några identitetsproblem. Vi vet vilka
vi är och vilka vi företräder. För oss handlar ”frågorna” om Metadon/Subutex och tillgång
till rena sprutor inte om politik och ideologi utan om vår egen överlevnad och vår egen
hälsa. Svenska Brukarföreningen är inte en organisation som måste hålla sig med en
passabel uppsättning ”ställningstaganden” i olika ”frågor”, utan vi strävar tvärtom efter
att komma runt den politiska diskurs enligt vilken ”narkotikafrågorna” hittills blivit
definierade och som gjort att katastrofer kunnat äga rum i tysthet utan att någonsin få
status av ”samhällsfrågor”. Under den korta tid som föreningen existerat har vi lyckats
visa att trots mycket blygsamma ekonomiska medel så kan mycket uträttas. Vi börjar
komma till tals med det samhälle som vänt oss ryggen. Det väcker intresse. Under året
har flera forskare ägnat ett kvalificerat studium åt vår förening.

Nu vill vi uppmana våra medlemmar att sluta upp bakom det svåra arbete som vi
bedriver, genom aktivt deltagande i verksamheterna eller genom att inkomma med
synpunkter på det vi gör och uttalar. I allt vi företar oss och yttrar är det i alla fall vår
strävan att låta de människor som utgör vårt medlemskollektiv finnas med. Till sist vill vi
tacka alla de medlemmar som under året låtit oss ta del av berättelser om hur deras liv
gestaltat sig och om enskilda händelser. Ofta är det tragiska och upprörande historier
som berört oss djupt, men vi kan lova er att vi kommer att ta väl hand om det vi fått
höra och att det även ger oss styrka i vårt fortsatta arbete.

FÖRÄNDRINGAR PÅ DET NARKOTIKAPOLITISKA OMRÅDET

På de flesta samhällsområden har det ägt rum en revolutionerande utveckling under den
senaste trettioårsperioden, men inom narkotikapolitiken har det rått stiltje.
Förändringarna – om de ägt rum har snarare inneburit en återgång till äldre tiders
förhållningssätt till mänskliga problem. Ett trendbrott har emellertid skett i och med
Björn Fries arbete inom Mobilisering mot Narkotika. Parallellt kan vi se att vårt arbete
också gett frukt. Vi måste bli bättre på att notera dessa små förändringar. I
Socialstyrelsens nya riktlinjer för substitutionsbehandling till exempel finns bestämmelser
som inte alls ligger i linje med våra önskemål och krav men där finns även positiva inslag
och förbättringar bland vilka vi vill framhålla att metadonbehandlingen idag får startas av
vilket landsting som helst samt att privata aktörer har möjlighet att bedriva
substitutionsbehandling, att det så kallade ”taket” är borta – dvs. maximeringen av
antalet patienter som hade möjlighet att få behandling med ersättningsmedel och att
rättssäkerheten i samband med utskrivningar har förbättrats. Vi konstaterar vidare på tal
om detta att utskrivningarna i Stockholm har minskat med cirka 30 %!

Men vi får inte slå oss till ro med de uppnådda resultaten. Mycket arbete och många tuffa
duster förestår. På de flesta orter i Sverige måste arbetet intensifieras med att synliggöra
alla de avarter som förekommer där, varför vi måste intensifiera arbetet med att
dokumentera incidenter som drabbat våra medlemmar. För att klara av detta måste vi på
kansliet se till att fler ombudsmän engageras samt att fler lokalavdelningar startas upp,
och det betyder även att vår ekonomi måste förbättras.

Svenska Brukarföreningen är inte någon vindflöjel i diskussionen om narkotikapolitikens
framtida inriktning. Våra krav står fast även när vi tvingas röra oss i motvind. Det skiljer
oss från många andra organisationer i branschen. Vi ägnar oss inte åt proffstänkande
utan våra frågor och problemställningar handlar om livet självt! Vi startade Svenska
Brukarföreningen utifrån en känsla av besvikelse över att de så kallade
”klientorganisationerna” inte bevakade våra intressen. Det var till och med så att vi
tyckte oss se att de snarare ägnade sig åt att inta en så politiskt korrekt hållning som
möjligt – kanske för att garantera den egna organisationens överlevnad. Denna vår
upplevelse har omsider bekräftats genom Björn Jonssons forskning redovisad i boken
”Metadon på liv och död”.

AKTIVISTER OCH OMBUDSMÄN

Aktivisterna och ombudsmännen utgör ryggraden i Svenska Brukarföreningen. Utan
dessa personers engagemang skulle vi inte ha våra lokalföreningar i Stockholm, Skåne,
Nyköping samt i Örebro, vi skulle heller inte ha någon som helst representation i Umeå,
Borlänge och i Husby (Stockholm) samt sedan 20/5-06 även i Jönköping. Om Svenska
Brukarföreningens styrelse skulle få önska något så vore det att medlemmarna mer
aktivt bidrog med debattartiklar, pressmeddelanden och annat textmaterial. Vi måste
också nämna alla våra anhöriga som försöker bedriva verksamhet i svår ekonomisk
motvind. Det är viktigt att vi inte lämnar våra kära mammor och pappor, systrar och
bröder i sticket nu när dom behöver vårt fulla stöd. Utan dem skulle vi inte heller finnas
där vi är idag.

LOKALFÖRENINGAR

Äntligen kan vi nu säga! Svenska Brukarföreningen har nu som moderorganisation
överlevt de tre första svåra åren! Svårt har det varit rent ekonomiskt, då samtliga
kommuner där vi verkar har en regel enligt vilken en förening för att få kommunbidrag
måste visa upp en kontinuerligt fungerande styrelse under en sådan tidrymd. Det har
Stockholms och Skånes Brukarföreningar lyckats med och därför sitter dom nu i egna
lokaler. I Malmö har ordförande Marie Candius just slutfört renoveringen och kunnat
flytta in i en egen föreningslokal. Stockholms Brukarförening firar 15 juni ett-årsjubileum
i lokalen på Livdjursgatan 5a i slakthusområdet i Stockholm. Vi kommer i deras
verksamhetsberättelse att få ta del av allt de haft för sig under året. Den kommer att
föreläggas årsmötet som äger rum den 30 maj 2006. Under året har samtliga
lokalavdelningar fått besök av centralförbundets representanter två gånger vardera.
Ordföranden i Malmö har besökt oss i Stockholm vid ett antal tillfällen liksom
representanter från Örebro och Nyköping.

TILLVÄXT

Även vi i vår egenskap av ideell förening måste se på våra resultat i termer av tillväxt.
Till skillnad från företag så skall vi inte sträva efter ekonomisk tillväxt, utan vår tillväxt
värderas i form av ”human resource”, kunskap och i ett ökande antal medlemmar. Vi
skulle behöva växa snabbare på personalsidan och då naturligtvis helst i takt med
ökningen av arbetsbelastningen, men på grund av den besvärliga ekonomiska situationen
har vi i dagsläget inte råd att ha så många lönebidragsanställningar som vi skulle
behöva, varför vi under nästkommande år kommer att gå ut på den offentliga
”volontärmarknaden” för att söka personal. Vi har i tre års tid försökt att hitta kamrater
som kunnat och velat ta fullt ansvar för uppgifter inom föreningen, men på grund av
olika orsaker har många tråkigt nog fallit ifrån. Volontärarbete ställer speciella krav på arbetsledning och här har resurserna varit alltför små. Vi har heller inte haft råd att hålla
oss med den nödvändiga handledningen för aktivisterna. I vårt arbete med kamrater i
nöd är vi mycket utsatta.

Arbetet inom Svenska Brukarföreningen är inte enkelt. Många av våra arbetsuppgifter
utförs på andra håll av socionomer och professionella som även de kan ha svårigheter
med att klara av sina uppgifter på ett för våra medlemmar acceptabelt sätt. Därför måste
vi alla våga ta oss an nya utmaningar, och inte vara rädda för att göra fel! Vi växer med
våra misstag! Styrelsen tar detta tillfälle i akt och tackar samtliga aktivister och
volontärer för deras oavlönade insatser!

Svenska Brukarföreningen utgår inte från några politiska värderingar eller
ställningstaganden utan vi jobbar med konkreta frågor som rör vår egen hälsa och våra
egna liv! Därför kan vi inte riktigt se hur ett införande av rena sprutor kan vara ett
problem för samhället! I dag räknas allt i kronor och ören. Om antalet injektionssmittade
skulle hamna på samma nivå som det övriga Europa skulle det innebära stora
ekonomiska vinster för det svenska samhället. Sjukvården, inte minst skulle kunna få råd
att förbättra rehabiliteringen för den grupp vi representerar.

EKONOMI

Alla projekt vi driver eller vill driva kräver ekonomi om de skall kunna bedrivas
professionellt. Bristen på ekonomiska medel innebär ytterligare ett problem nämligen att
vi inte vågar starta upp projekt som vi anser vara nödvändiga. Vi har i många fall börjat
uppfatta flera av våra åligganden mer som uppdrag som vi utför åt olika intressenter till
exempel Landstinget och Socialtjänsten. Den blivande ordföranden vid lokalavdelningen i
Örebro har under många år haft ett framgångsrikt koncept där han debiterat
socialtjänsten för något som kan liknas vid ”Mentorskap”. En klient/medlem som vill ha
föreningens hjälp får efter godkännande från socialtjänsten ingå i hans grupp. Han kan
debitera mellan tre och femton tusen kronor i månaden per gruppmedlem beroende på
antalet gruppsammankomster, åtagandets omfattning och så vidare. I uppdraget ingår
assistans med kontakter – arbetsförmedling, beroendevård. Han bistår även med dagliga
göromål, hjälper till med matinköp och liknande. Det kunde kanske vara en
finansieringsmodell även för övriga lokalavdelningar, inbegripet Stockholms
Brukarförening. Vi har som sagt lagt märke till hur branschen runt våra frågor ofta
handlar om aktiva som på något sätt och kanske till och med i första hand har en
utkomst genom föreningsarbetet. För oss som är arbetar inom Svenska Brukarföreningen
är mandatet från medlemmarna helt avgörande. Utan detta mandat skulle vi inte kunna
bedriva någon verksamhet. För övrigt har vi erfarit en konkurrens mellan de olika
organisationerna som handlar om ”ägandet” av en specifik fråga. Vem har
frontpositionen? Vi ser det som vår uppgift att kunna ta denna position och det gör vi i
kraft av att vara en genuin klientorganisation – den första autentiska klientorganisation
som bildats på narkotikaområdet i Sverige. Det har vi även forskningens ord på. Och vi
är inte så få heller. För år 2005 hade vi satt upp målet 1500 medlemmar vid årets
utgång, men vi nådde endast upp till 1300. Det är vi å andra sidan ganska nöjda med
trots allt.

Aktivisterna i Svenska Brukarföreningen i Stockholm skall så långt det är möjligt bistå
lokalavdelningarna ute i landet med handledning och rådgivning, hjälpa till med
föreningsformer och ansökningar om medel. Självfallet ska alla lokalföreningar hjälpa
varandra då det finns behov av stöd och rådgivning, då solidaritet med andra brukare är
av central vikt för hela föreningens existens. De skall delta i möten med lokala potentater
inom landsting och socialtjänst men också sköta mediakontakter, hjälpa till med
idéutveckling och mycket mer. Om vi på allvar menar att vi skall kunna delta i det
narkotikapolitiska samtalet måste vi visa solidaritet med våra kamrater runt om i
Sverige. Vi som bor i storstäderna kan vid en jämförelse sägas ha ”lyxproblem” om man
beaktar de problem som våra kamrater ute i landet har. Där kan det till och med stöta på patrull att få vägledning i hur man bär sig åt för att få läkemedelsassisterad behandling.
Solidariteten med våra kamrater är grundpelaren i bygget av organisationen.

Vi har i tre år talat om och haft en avsikt att kunna genomföra ett eget seminarium. Det
skulle handla om brukarperspektivet på narkotikafrågorna, men på grund av tidsbrist har
vi inte lyckats genomföra idén. Nu har vi fått kontakt med en professionell sekreterare
som har erfarenhet från företagsvärlden av organisation av konferenser och seminarier.
Om allt går enligt planerna kommer hon att börja arbeta med genomförandet av
konferensen efter sommaren.

REMARKABLA HÄNDELSER UNDER ÅRET

Under året har tre styrelsemöten ägt rum – samtliga över Internet. Tråkigt nog medger
inte ekonomin att styrelsemedlemmarna bereds möjlighet att kunna sammanstråla för
att hålla möten. Det förutsätter att resor kan betalas, inkvartering ordnas och födoämnen
framskaffas. Sådant överdåd har vi inga resurser till.

Svenska Brukarföreningen blev inte invald i nätverket Rainbows styrelse på grund av de
ganska oklara, som man sade ”ideologiska” diskussioner med några
medlemsorganisationer som vi hamnade i. Det var som om de hade blandat samman
begreppet ”ideologi” med begreppet ”ståndpunkt”, ”åsikt” om exempelvis substitution
eller något i den stilen. Ideologier måste väl handla om mer fundamentala
föreställningar, om – som i det här fallet – en gemensam syn på människovärdet hos folk
med erfarenheter av drogberoende, om gemensamma värderingar av brukarerfarenheter
och så vidare. Vår ståndpunkt i dessa diskussioner har varit att det förefaller omöjligt och
framförallt orimligt att försöka inordna ett flertal organisationer under ett och samma
åsiktsparaply. Vi är inte heller intresserade av att avstå från vår möjlighet att själva
uttala oss för att istället underordna oss det konsensus som man till äventyrs skulle
kunna komma fram till genom diskussioner inom organisationen – speciellt som några av
medlemmarna intagit en skeptisk ståndpunkt gentemot substitution. Tankar och idéer är
ingenting som vi behöver hjälp med att producera. Som vi ser det borde en organisation
som Rainbow istället för att syssla med åsiktsproduktion kunna vara ett stöd för
medlemmarna i mer handfasta angelägenheter såsom budgethantering och
projektstyrning.

I juni 2005 kunde Stockholms Brukarförening ta sin nya tjusiga lokal i besittning.
Intensiva veckor av målande och snickrande vidtog och mycken kabel drogs. Lokalen
ligger i det gamla slakthusområdet i närheten av Globen och adressen är: Livdjursgatan
5 A 121 62 Johanneshov.

Brukarföreningen i Skåne beviljades ett startbidrag av Malmö kommun om 250 000
kronor. Föreningen har nu införskaffat en lokal som man just färdigställt i enlighet med
sina behov.

Södermanlands Brukarförening startade sin verksamhet under våren 2005.

Svenska Brukarföreningen ombads inkomma med ett remissyttrande rörande
Socialstyrelsens riktlinjer angående socialtjänstens och sjukvårdens narkomanvård.

EXTERNA KONTAKTER OCH DISKUSSIONER

Ordförande Berne Stålenkrantz har blivit invald i en expertgrupp inom WHO. Han deltog i
ett möte med gruppen i Berlin i september 2005. Stålenkrantz sitter även med i
Correlation-network vilket är ett europeiskt nätverk som sponsras av EU och som skall
löpa under tre år. Han är även invald i en av fem expertgrupper som man organiserat.
Den aktuella gruppen skall analysera frågor om ”Empowerment” det vill säga den
hjälplöshet och det stigma som finns hos de narkotikaberoende. En viktig uppgift är att
bilda en så kallad FOKUS-grupp för att arbeta fram konkreta förslag på hur maktlösheten
skulle kunna avhjälpas. Bland annat har forskare från Prags universitet är anlitats.

Stålenkrantz har deltagit i ytterligare två möten – ett i Egmont am Zee i Holland och
ytterligare ett i februari i Krakow.

Föreningen har stått i kontinuerlig kontakt med SORAD i första hand med doktoranden
Jessica Palm och professor Henrik Tham.

Föreningsrepresentanter har träffat Alec Carlberg och Arne Bogren vid tre tillfällen under
året.

Diskussioner har även förts med regeringens narkotikasamordnare Björn Fries.

En gång i månaden har vi haft möten med representanter för Stockholms
Beroendecentrum.

Svenska Brukarföreningen är representerad i tre olika samverkansgrupper inom
Stockholm Läns Landsting. Möten har hållits kontinuerligt.

Ett möte med regeringens psykiatrisamordnare Anders Milton har ägt rum samt med
några riksdagsledamöter.

Vid två tillfällen har vi träffat socialborgarrådet i Stockholm Margareta Olofsson.

Det finns långt framskridna planer på att starta ett boende i Brukarföreningens regi och
diskussioner har förts med Stockholms Hotellhem. Boendet är planerat att drivas i
samarbete med Beroendecentrum i Stockholm.

DELTAGANDE I DEN OFFENTLIGA DEBATTEN

Under året har vi skrivit 15 artiklar som antingen har publicerats på hemsidan eller i olika
tidningar. Dessutom har ett antal pressmeddelanden distribuerats samt offentliggjorts på
hemsidan.

  • Vi har blivit omnämnda refererade i artiklar skrivna av journalister.
  • Vid fyra tillfällen har tidningen Situation Stockholm gjort haft artiklar som enbart utgått från Brukarföreningens hållning i olika aktuella narkotikafrågor.
  • Två artiklar i Stockholms Fria Tidning har handlat om vår förening.
  • Journalisten Henrik Berggren skrev en debattartikel på DN-debatt som resonerade kring Svenska Brukarföreningen som företeelse i det svenska organisationssamhället.
  • I tidningen Folkbladet i Norrköping har två artiklar utgått från föreningen. Författare till bägge var Widar Andersson.
  • I samband med TV-programmet Uppdrag Granskning i höstas anlitades Svenska Brukarföreningen flitigt av de ansvariga journalisterna då de gjorde sitt researcharbete. Föreningen figurerade även i reportaget som följde.
  • Stockholm Lokalradio P1 hade en direktsänd debatt från föreningslokalen. I panelen satt tillsammans med narkotikasamordnaren Björn Fries och chefen för Stockholms Beroendecentrum även Brukarföreningens ordförande Berne Stålenkrantz.
  • En debattartikel skriven av Svenska Brukarföreningens representanter publicerades i Södermanlands nyheter.

AKADEMISKA AVHANDLINGAR

Vad vi vet har tre akademiska avhandlingar där Svenska Brukarföreningen är i fokus
blivit färdigställda under året, en handlar om Metadonbehandling och en annan om
sprutbytesdebatten:

  • Susanne Svefors, Linda Thomsen – ”Metadon – drog eller medicin” (Lunds Universitet Socialhögskolan SOL 065 Ht 2005)
  • Caisa Brozin, Helen Magnusson – ”Sprutbytesdebatten – ur ett intresseorganisationsperspektiv” (Växjö Universitet – Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Sociala omsorgsprogrammet). Kurs SAC 463, Ht 2005.)
  • Vi vill dock särskilt framhålla Jessica Palms doktorsavhandling ”Moral concerns – Treatment staff and user perspectives on alcohol and drug problems. (University of Stockholm, Department of Criminology, Disertation no. 19 & Centre for Social Research on Alcohol and Drugs – SoRAD Dissertation no. 5 2006 ISSN 1404- 1820, ISBN 91-7155-255-3) Brukarföreningen anges här som den enda brukarorganisationen i Sverige värd namnet, exklusiv i sitt slag, och avhandlingens brukaraspekt representeras uteslutande av föreningens texter, i själva verket samtliga artiklar, pressmeddelanden, ansökningar och så vidare som underkastas en minutiös sociolingvistisk analys. För den som tvivlat på vår balanserade och i den svenska narkotikadiskursen fullständigt normala hållning kan följande citeras: ”The texts of SBF tell us something about where the boundaries are for what it is possible to express in the Swedish drug policy debate in the beginning of the 21st century.” ”The position of SBF can be understood as a balancing act to challenge established beliefs and still be taken seriously in a restrictive debate climate.”

LOKALAVDELNINGAR

SKÅNES BRUKARFÖRENING:
Skånes Brukarförening under Marie Candius (ordförande) ledning har äntligen fått bidrag
av Malmö kommun. Det rör sig om 250,000 kronor och det är det största startbidraget
som någon av våra lokalföreningar fått. Stockholms Brukarförening fick av Stockholms
Stad endast 30,000 kronor i startbidrag! Marie har hittat en lokal med utmärkt läge i
närheten av Möllevångstorget. Nätverket kring Skånes Brukarförening växer stadigt! Dolf
Tops är den senaste i raden av personer som visar stort intresse av vår organisation. Tim
Heule är en annan viktig person i föreningen. Han har varit medlem i Svenska
Brukarföreningen och dess styrelse sedan starten i oktober 2002. Marie arbetar med att
försöka få till stånd ett integrationsboende som om det förverkligas kommer att ge
föreningen egna inkomster.

SÖDERMANLANDS BRUKARFÖRENING:
Startades upp under hösten 2005 av patienter och brukare i Nyköpings som hade
kontakt med beroendecentrums substitutionsbehandling. Den första styrelsens
medlemmar har Subutex och eller Metadon. Men en medlem ordineras Ritalina. Det
sistnämnda preparatet är intressant ur Brukarföreningens synvinkel eftersom det skulle
kunna vara ett stöd för många Amfetaminanvändare. Ordföranden i Södermanlands
Brukarförening heter Annelie Brattelin. Anneli har på den korta tid som föreningen funnits
satt sig i respekt hos behandlare och socialtjänst och även byggt upp ett stort kontaktnät
i området. Annelie och Svenska Brukarföreningens ordförande skrev tillsammans en
debattartikel som blev mycket uppmärksammad och som kanske bidrog till att göra
lokalavdelningen känd.

ÖREBROS BRUKARFÖRENING:
Föreningen i Örebro har i ett år fungerat på sparlåga men är nu under återuppbyggnad.
Hasse Arvidsson har blivit ombedd av ett flertal Heroinbrukare i Örebro att blåsa liv i
föreningen som dess ordförande. Hasse har ett stort och viktigt kontaktnät i Örebro
kommun. Han arbetade under tidigt 90-tal fem år i Örebros Beroendecentrum och fick
under den tiden kunskap om organisationen. Han satt även med i Patientnämnden i
Örebro under ett par års tid och är bekant med de flesta politikerna och tjänstemännen.
Dessutom har han kontakt med inflytelserika mediapersoner, vilket vi vet är av oerhörd
betydelse för föreningens framgång. Under ett flertal år arbetade han som föreståndare i
Brooks House, som han själv grundade, vilket även det har gett honom betydande
kunskaper i organisation och annat. Hasse sitter sedan ett år i Svenska
Brukarföreningens styrelse. Vi på kontoret i Stockholm önskar honom lycka till.

STOCKHOLMS BRUKARFÖRENING:
Stockholms Brukarförening är den största av våra lokalavdelningar. Medlemsantalet
överstiger 600 personer. Föreningen flyttade under sommaren in i en egen föreningslokal
och har sedan dess bedrivit en mängd aktiviteter där. Medlemmar har kunnat erbjudas
daglig sysselsättning, en grupp träffas och diskuterar sina problem med olika läkemedel.
På torsdagarna har föreningen arrangerat föredrag och olika bemärkta personer har talat
och diskuterat med medlemmarna. Bland annat har man haft besökt av läkaren Johan
Kakko som talade om evidensbaserad forskning på substitutionsområdet, Widar
Andersson som delade med sig av sina kunskaper om hur det går till i narkotikapolitikens
labyrinter, Abit Dundar som förklarade bakgrunden till de nya riktlinjerna för Metadon
och Subutexbehandlingen, Björn Johnsson som berättade om sin forskning redovisad i
boken ”Metadon på liv och död” och många fler. Att det är den största rent
medlemsmässigt är inte så konstigt då den verkar i huvudstaden, där det finns flest
Narkotikaberoende/brukare i landet.

HEMSIDAN

Vi har ambitionen att publicera allt material som framställts inom föreningens ram på vår
hemsida. Under huvudet finns en rad med rubriker – ”knappar”. Under knappen ”Våra
mål” kan man hitta grundläggande ställningstaganden och en skildring av föreningens
tillstånd alldeles efter starten. Två knappar – ”Metadon” och ”Subutex” har blivit
inaktuella och här skall nytt material in. Nya texter läggs ut på öppningssidan men får en
mellanlandning under rubriken ”Nyheter” innan de hamnar i ”Arkivet”. Vi vill delta i
samhällsdebatten och här finner man våra försök under ”Svenska Brukarföreningen
Artiklar/debatt. Det är vår ambition att skildra brukarnas förhållanden och under
”Berättelser” finns ett litet antal texter som mest handlar om missförhållanden inom
Metadon och Subutexbehandlingen. Här skulle vi vilja att medlemmarna bidrog med
mycket mer. Det behöver inte bara handla om klagomål. Vi försöker intressera
journalister för våra frågor och skickar därför ”Pressmeddelanden” till dem. Föreningens
nyhetsbrev är viktiga för den som vill hålla sig uppdaterad om vad som görs. Tyvärr
hinner vi inte skriva dem så ofta som vore önskvärt. Svenska Brukarföreningen har av
Socialstyrelsen och Läkemedelsverket ombetts avge remissyttranden. Fyra sådana
återfinns på öppningssidan. Den här strukturen är litet besvärlig har vi förstått. Folk har
haft svårt att hitta material – folkpartisten Birgitta Rydberg inte minst. Vi fick ett intryck
av att hon inte hade läst vårt material då hon angrep oss härom sistens. Oavsett hur det
förhöll sig med det så skall sidan byggas om och förenklas så snart vi lyckats hitta någon
som kan hjälpa till med det tekniska. För hemsidan ansvarar några personer som kallas
”Redaktionskommittén”. De är en slags moderatorer. Bland annat håller de dagligen
ögonen på vårt diskussionsforum. Om det skrivs oseriöst eller om namngivna personer
utsätts för angrepp tas inläggen ovillkorligen bort. Ibland förmedlar de styrelsens syn på
olika frågor, och då kan intressanta dialoger med forumets insändarskribenter uppstå.

SVENSKT NARKOTIKAPOLITISKT PRESSARKIV

Med stöd av föreningen äger ett omfattande arbete rum med att försöka dokumentera
den svenska narkotikadebatten. Mycket har sagts som blivit till myt och slagträn i de
många striderna. Men hur såg det ut i verkligheten? Arbetet med arkivet påbörjades
våren 2003 och det består av ett mycket stort antal tidningsartiklar (fler än 20 000)
rörande narkotikafrågan, utvecklingen, politiken och debatten från främst svensk dags-,
vecko- och fackpress samt en mindre kvantitet från utländsk press. Det mycket stora
material som hittills samlats in sträcker sig till och med år 2003 och omfattar alltså
tidsperioden 1964/65-2003. Så småningom kommer arkivet att kompletteras med
material om Svenska Brukarföreningens historia. Bland annat skall allt publicerat
material, ansökningar och korrespondens göras offentligt tillgängligt.
Materialet börjar alltså vid tiden då de olika R-förbunden (RFHL, KRUM, RSMH, ALRO
m.fl.) bildades och kan sägas vara begränsat till klientorganisationsperspektivet. RFHL till
exempel bildades våren 1964 och fick ett mycket stort genomslag i media.
Arkivet innehåller också en del material från debatten om de så kallade. ”lyckopillren”
(SSRI) som rasade i Sverige under några perioder på 90-talet. Den debatten kastar ett
delvis nytt ljus över frågorna om den illegala narkotikan.
Hittills är närmare 7 500 artiklar inlagda i stort sett i sin helhet i databaser och då är så
gott som allt material från 1964/65-67 och ungefär tio procent från resterande år, 1968-
2003, inkluderat. Mycket arbete återstår alltså, även om ett flertal år nu är helt
kompletta. I samråd med personer med erfarenhet av arkivarbete, har den ansvarige
valt att dela in artiklarna i olika ämnen och kategorier, ex Droger/Preparat (opiater,
centralstimulerande, Bensodiazepiner, cannabis, hallucinogena osv.), Övriga droger
(alkohol, lösningsmedel, GHB m fl.), Blandmissbruk, Sociala frågor
vård/behandlingsmodeller, Narkotikafrågan debatt allmänt, Kontrollpolitik, Kriminalitet,
Drogrelaterade sjukdomar, Tvång (LVM, tvångsvård m m.) samt Lyckopiller.

För att synliggöra arkivet har en hemsida skapats där man förutom artiklarna även skall
kunna finna kort information om varje artikel, författare och rubrik, tidskrift där artikeln
publicerades och publikationsdatum. Ett fåtal av artiklarna är mer eller mindre citerade
och rubriken är i så fall understruken vilket innebär att den är "klickbar", medan samtliga
artiklar, tillsammans med ovan nämnda information, finns inlagda i sin helhet i
föreningens databaser.

På uppdrag av Svenska Brukarföreningens styrelse – Stockholm 06 05 12

Berne Stålenkrantz – Ordförande i Svenska Brukarföreningen

Björn Hjerdin – Ordförande i Svenska Brukarföreningens Verkställande utskott