Fallbeskrivning av en metadonavgiftning

Under tiden 25/3-15/8 2002 drack jag ingen alkohol eller injicerade heroin. Det enda jag tog var ungefär 20 värktabletter (nitrazepam) totalt under ca:2 månader, alltså då och då, så därför kan jag med sanning säga att allt som hände med min kropp och psyke är att hänvisa till metadonet.

I 17 års tid hade jag Metadon. Skrev sedan ut mig ur Metadonprogrammet på egen begäran för jag var så trött på att aldrig ha kontroll över mitt liv utan att ständigt fråga om lov och bli ”straffad” i rent godtycke. Det var dumt av mig att gå ur programmet så tvärt, men alla sa att det inte skulle vara några problem med avgiftningen, dom sa att man kan äta, sova etcetera.

En metadon avgiftning är något helt annat än en heroinavgiftning.

Under tiden 25/3-15/8 2002 drack jag ingen alkohol eller injicerade heroin. Det enda jag tog var ungefär 20 värktabletter (nitrazepam) totalt under ca:2 månader, alltså då och då, så därför kan jag med sanning säga att allt som hände med min kropp och psyke är att hänvisa till metadonet.

I 17 års tid hade jag Metadon. Skrev sedan ut mig ur Metadonprogrammet på egen begäran för jag var så trött på att aldrig ha kontroll över mitt liv utan att ständigt fråga om lov och bli ”straffad” i rent godtycke. Det var dumt av mig att gå ur programmet så tvärt, men alla sa att det inte skulle vara några problem med avgiftningen, dom sa att man kan äta, sova etcetera.

En metadon avgiftning är något helt annat än en heroinavgiftning.

Eftersom det var jag själv som beslutade om att trappa ur mig ur metadonprogrammet så var jag mentalt förberedd. Jag hade en lägenhet (har den kvar) och regelbunden inkomst av arbete. Detta är viktigt att komma ihåg för många som blir av med sitt metadon har inte alls velat det, bostadslösa i olika grader. Dom är också beroende av sociala för sitt uppehälle eller så lever dom av smulor dom skrapar fram helt sporadiskt. Jag har vänner som åkt ur programmet efter 10 år eller mer som alla haft arbete och arbetet är det första som man blir av med sedan följer lägenhet och sist och inte minst mister man livet självt (kan bli bokstavligt).

Så trots mina goda förutsättningar att fixa det så hände mycket mig, så jag kommer nu bara ta upp det värsta. Jag åt- var ständigt hungrig men gick ändå ner från 80 till 63kg på drygt en månad! På grund av denna viktminskning så fick jag andra komplikationer exempel, mitt bröstben svällde upp. Jag drack ca: 2-4liter vätska om dagen, men var uttorkad och törstig. Huden blev torr trots mängder med olja.

Blodtryck steg så högt att blod från båda öronen rann i tre dagar. Fick då problem med balansen, fick feber 39-40grader i en månad då försvann värken. Alla mina muskler la av tom ögon och lungor, i två dygn fick jag vaken för jag var rädd att dö i sömnen.

Mina fingrar domnade, jag tappade allt jag höll i. Allt detta tärde på mitt psyke så jag började gå i sömnen.  Vaknade två ggr upp av att jag skrek, grät (högt, högt) jag slog mig själv från axlar ner till knäna så att jag var helt blåslagen. När detta hände en tredje ggn blev jag tvungen att göra något radikalt, jag köpte HEROIN. Jag hade kämpat så länge (19 år) och hårt så det var inget lätt beslut att at. Jag vägde för och nackdelar i 3 dagar. till slut blev det heroin som gick med segern, det blev inte bara en gång utan jag tog varje dag i en månads tid. 13/9 var det nog, jag la in mig på avgiftningen på Huddinge-sjukhus igen för första gången på nästan 20 år. Detta på grund av att jag bara hade haft en enda önska i behandlingen och det var att få sköta mitt liv i fred och bli sedd som rehabiliterad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *