09-12-08-Socialdepartementet-insatser för en alko och narkfri graviditet

SOCIALDEPARTEMENTET
Att: Registratorn:
103 33 Stockholm
Remissvar: Ds 2009:19 – 
Insatser för en alkohol och narkotikafri graviditet


Svenska Brukarföreningen motsätter sig förslaget om utökat tvång mot gravida kvinnor som har missbruksproblem. Efter det att undertecknande har diskuterat med ett antal kvinnliga medlemmar (yngre & äldre) och efter våra interna diskussioner så anser vi följande;

Det finns olika inslag i en graviditet som kan innebära/innebär ökad risk för skador på det ofödda barnet. Rökning, alkohol- och narkotika, felaktig eller bristfällig kost, våld mm. Samhället har alldeles för lätt med att ta till tvångsåtgärder då det gäller narkotikaanvändare, däremot har samhället svårare med att komma med liknande förslag då det gäller andra grupper i samhället som lever på något sätt – som inte är – så att säga ”normalt”. Inte skulle vi komma på tanken att tvångsinta en människa som lider av leverciros och inte vill ha behandling och samtidigt är gravid, det är också skadligt för det ofödda barnet!
 
Vårt medlemskollektiv är en svag grupp med lite eller ingen röst alls! Därför motsätter vi oss å det starkaste denna diskriminering, som mest tjänar till att tillfredställa politiska särintressen, och som vi, i detta fall anser direkt skulle motverka sitt syfte – det ofödda barnets hälsa.
 
Det är svårt att tänka sig en tidpunkt då en kvinna vore mer mottaglig för motivationsarbete i syfte att hindra missbruk än under en graviditet. Misslyckas detta, kan vi inte förstå hur man kan tro att man genom tvångsåtgärder skulle kunna åstadkomma ett samförstånd i frågan. Ett av skälen att tillgripa tvång skulle ju vara att man då skulle motivera kvinnan ifråga. Då borde man kanske istället öppna en diskussion om graviditeten verkligen ska fullbordas, eller om inte abort vore bättre, vilket vi också anser vara oetiskt. Samhället ska aldrig igen komma och ha åsikter om vilka som ska skaffa barn, vi har väl lärt oss av historian. Att en gravid kvinna skulle motsätta sig abort för att under fortsatt missbruk föda ett barn som med säkerhet skulle omhändertas..? Det låter inte särskilt troligt.
 
Redan idag, vet Vi av egna, personliga erfarenheter, drar sig gravida missbrukare från att söka upp mödra- och sjukvård. Detta på grund av en utbredd uppfattning att man då riskerar att bli föremål för tvångsåtgärder. Det betyder en stor risk för det ofödda barnet – att dessa ofödda barn inte övervakas alls under grossessen och föds utan att ha haft tillsyn av medicinsk personal. Att med kvinnans integritet för ögonen, söka samförståndslösning, som kanske inte når ända fram, men som inte lämnar henne och det ofödda barnet ensamma i en svår situation måste väl vara att föredra.
 
Vi har svårt att se, att någon skulle välja att avstå från ett stöd i denna mycket svåra livssituation. Istället för att skrämma bort, med hot om tvång, borde man söka upp, med åtgärder speciellt riktade till gruppen. Locka med morötter, istället för att hota med tvångsinsatser – för då skulle resultatet, för alla bli bättre!
 
Förslag:
A: Egna mottagningstider (drop-in),
B: Hög tillgänglighet, speciellt personligt lämpad personal med intresse för att
arbeta med problematiken,
C: Utöka bidragen till olika brukarorganisationer så att vi/dom skulle kunna anställa barnmorskor.
D: Ge dessa kvinnor förtur till Metadon, Buprenorfin och avgiftning samt se till att deras boende och försörjning är sörjd för – utan pekpinnar (Harm-reduction).
    
När vi läser förslaget om att den utökade tvångsvården även skulle kunna utsträckas till en månad EFTER förlossningen, ja då är det svårt att uppfatta det som något annat än att tillfredställa politiska särintressen. När barnet redan är fött, hur kan då moderns drogkonsumtion påverka dess utveckling FÖRE födseln? Och åter; om inte samvaro med sitt nyfödda barn räcker för att motivera till ett drogavslut, vad tror då lagstiftaren att han ska kunna tvinga fram?

Nothing about us without us